Vill vi verkligen förebygga – eller nöjer vi oss med att lappa efteråt?

När vi pratar om trygghet, barn och ungdomar kommer ofta reaktiva åtgärder först: fler väktare, hårdare tag och kameror. Det kan vara nödvändigt ibland. Men frågan vi måste ställa oss är: varför investerar vi inte mer i det som faktiskt förebygger att problemen uppstår från början?

Sverige har under många år dragit ner på sådant som bygger tillit, relationer och framtidstro i barns vardag. Samtidigt vet vi vad som fungerar. Forskning och erfarenhet pekar gång på gång på samma sak: tidiga insatser i barns och ungas liv är både billigare och mer verkningsfulla än åtgärder i efterhand.

Ett konkret exempel: fritidsgårdar.

Inte stora, opersonliga ungdomshus där man ska samla hela stadsdelar. Utan små, trygga samlingsplatser mitt i bostadsområdena – där vuxna finns, där relationer byggs, och där ungdomar känner att de har en plats som är deras.

Fritidsgårdar är inte lösningen på allt. Men de är ofta det första skyddsnätet – särskilt för barn som inte alltid har vuxna hemma, eller som saknar strukturer efter skolan. De erbjuder inte bara biljardbord och pingisrack – de erbjuder samtal, förtroende och tillhörighet. Det är där man kan få hjälp att söka sommarjobb, prata om livet eller bara känna sig sedd.

Men på många håll har fritidsgårdar stängts ner, fått minskade öppettider eller flyttats till större enheter som tappar närheten till barnens vardag. Det är ett misstag. Vi ser hur ensamhet, psykisk ohälsa och rekrytering till kriminalitet ökar. Och vi ser det i områden där vuxennärvaron minskar – inte där den ökar.

Ska vi få barn och unga att tro på framtiden måste vi också visa att samhället tror på dem. Det gör vi inte genom att bara sätta in insatser när det gått snett. Det gör vi genom att finnas där innan det händer.

Vi måste sluta prata om förebyggande arbete som en "mjuk fråga". Det är i själva verket en av de mest träffsäkra och långsiktigt kostnadseffektiva investeringar vi kan göra. Varje satsad krona på barns trygghet, fritid och relationer är en krona sparad i framtida rättsprocesser, vårdinsatser och sociala kostnader.

Det är dags att göra något vi egentligen redan vet: skapa fler trygga platser nära barnen – inte längre bort från dem.