Vem gynnas egentligen av en räntesänkning?

När Riksbanken nyligen meddelade att styrräntan sänks med 0,25 procentenheter var det många bolånetagare som drog en lättnadens suck. Men samtidigt är det en grupp hushåll som sällan nämns i debatten – de som inte har bolån alls.

I Sverige bor ungefär 28 % av alla barn i hyresrätt. Bland ensamstående mammor är andelen ännu högre. I län som Örebro bor så mycket som 35 % av hushållen i hyreslägenheter, vilket är klart över riksgenomsnittet. Många av dessa hushåll lever med små marginaler, och enligt statistik från 2022 saknar över hälften av barnfamiljer i hyresrätt en buffert för oförutsedda utgifter.

För dessa familjer betyder en räntesänkning från Riksbanken – ingenting i praktiken. Deras ekonomi påverkas inte av bolåneräntor. Istället tampas de med andra, mer påtagliga kostnadsökningar: höjda hyror, ökade livsmedelspriser, elräkningar och barnens behov som inte kan vänta på konjunkturcykler.

Inte heller många som bor i bostadsrätt får omedelbar lättnad. Många föreningar binder sina lån på lång sikt, och avgifterna styrs mer av föreningens ekonomi än den enskilda bostadsrättsinnehavarens räntekostnad. För hushåll utan eget bolån är räntebesked en passiv åskådarsport – effekterna märks, om alls, långt senare.

Vi pratar ofta om "de svenska hushållen" som om de vore en homogen grupp, men verkligheten är en annan. Boendeformen är i praktiken en klassmarkör, och ekonomisk politik träffar olika beroende på var – och hur – man bor.

Det är hög tid att den bostadspolitiska debatten slutar kretsa kring villaägarens bolåneränta, och istället riktar strålkastaren mot de barnfamiljer som försöker få ihop vardagen i en hyresrätt där marginalerna krymper för varje månad.

👉 Vem utformar vi egentligen penningpolitiken för – och vilka riskerar att hamna utanför när fokus ensidigt ligger på bolåntagare?