Värmeböljan är inte ett undantag – den är vår nya verklighet
Sommaren 2025 har bara börjat, men Europa brinner redan. I södra Frankrike, Spanien och Italien visar termometrarna över 42 grader. Äldre människor isoleras inomhus, sjukvården går på knäna och jordbrukare ser grödor vissna framför ögonen. Än en gång slår vi värmerekord – men i ett politiskt klimat där beslutsfattare fortfarande talar om vädret som något isolerat från människans påverkan, har vi ett ansvar att säga ifrån.
Det här är inte naturens nyck. Det är konsekvenserna av ett förändrat klimat som vi vetenskapligt förstått i över ett halvt sekel. FN:s klimatpanel, IPCC, har i rapport efter rapport varnat för ökade extremväderhändelser: längre torkperioder, intensiva värmeböljor och katastrofala skogsbränder. 2023 noterade Europa det varmaste året någonsin. 2024 blev varmare. Och nu ser 2025 ut att slå bägge.
Värmen drabbar ojämlikt
Värmeböljor dödar – och det sker i tysthet. Under tidigare värmeperioder har vi sett tusentals dödsfall bland äldre i Europa, särskilt de med hjärt- och lungsjukdomar. Men också barn, byggarbetare och hemlösa hör till de mest utsatta. Och värmen påverkar inte bara hälsa. Den riskerar elavbrott, vattenbrist och livsmedelsförsörjning.
Samtidigt stiger klyftorna. De som bor i dåligt isolerade bostäder, utan luftkonditionering eller närhet till grönområden, drabbas hårdare. I urbana värmeöar – täta stadsdelar med asfalt och betong – kan skillnaden i upplevd temperatur vara upp till 8 grader högre än på landsbygden. Klimatförändringarna förstärker alltså inte bara ekologisk kris – utan också social ojämlikhet.
Från reaktion till aktion
Vad vi behöver nu är inte fler medkännande väderkommentarer från politiker. Vi behöver en ärlig diskussion om klimatanpassning och utsläppsminskningar. Sverige har en stark röst internationellt – men vi har också ett ansvar att föregå med gott exempel. Just nu minskar vi inte våra utsläpp i den takt som Parisavtalet kräver. Istället ser vi förslag om att pausa reduktionsplikten, minska elstöden till klimatsmarta lösningar och backa från elektrifieringen av transportsektorn.
Det duger inte.
Krav för framtiden:
Nationell värmeberedskap – kommuner måste ha planer för att skydda äldre, sjuka och bostadslösa. Det gäller särskilt skolor, äldreboenden och andra offentliga institutioner.
Stärk klimatpolitiken – återinför och förstärk klimatmål kopplade till statsbudgeten. Gör klimatomställningen till ett ansvar för hela regeringen, inte bara ett miljödepartement.
Urban klimaträttvisa – skapa gröna kylzoner i städerna, investera i trädplantering och förbjud ny exploatering av värmeintensiva ytor.
Stoppa fossilsubventioner – och rikta pengarna till förnybar energi, elektrifierad kollektivtrafik och klimatsmarta jordbruksstöd.
Utbildning och kommunikation – satsa på medborgarinformation om hur värmeböljor hanteras, både i vardagen och i krislägen.
Klimatet kan inte vänta
När vi i Sverige betraktar skogsbränder i Kanada, vattenransonering i Barcelona eller dödliga värmeböljor i Indien som något långt bort, begår vi ett strategiskt misstag. Klimatkrisen är inte på väg. Den är här. Värmen i Europa är ett uttryck för detta – och den kommer inte vända förrän vi gör det.
Vi behöver en politik som tar dessa fakta på allvar. Inte som krisreaktion – utan som långsiktig plan. Det handlar om att rädda liv, trygghet och framtidstro. Att inte agera vore inte bara politiskt ansvarslöst. Det vore omoraliskt.
Kent Vallén, obotlig socialdemokrat