När barn dör är tystnad en synd – Ebba Busch har fel

Svenska kyrkan ska inte tiga när barn dödas inför våra ögon. Det är därför klockorna ringer för Gaza. Och precis som prästen och teologen Elisabeth Gerle påpekat, behöver det reflexmässiga stödet för Israel hos många kristna granskas – oavsett samfund eller parti. Det gäller inte minst när Ebba Busch försöker legitimera Israels agerande som ett "självförsvar" som inte kan ifrågasättas.

Problemet är inte att Israel har rätt att skydda sin befolkning. Problemet är att Busch helt ignorerar den brutala asymmetrin i konflikten. Gaza är en belägrad enklav med två miljoner människor – hälften barn – utan möjlighet att fly. När civila, skolbarn och spädbarn dör under bombregn, blir retoriken om Israels "rätt till självförsvar" ett svek mot mänsklig etik. Barns liv får stå tillbaka för en politisk agenda.

Denna selektiva moral strider också mot internationell rätt. Internationella domstolen i Haag har tydligt markerat att Israels agerande i Gaza kan innebära brott mot folkrätten, med risk för massiva civila förluster. Att som svensk politiker försvara detta oreflekterat innebär att man sätter sig över internationella konventioner som Sverige annars värnar om.

Teologiskt är det lika fel. Bushs försvar bygger på en föreställning om Israel som Guds "utvalda folk" och på en reflexmässig lojalitet hos vissa kristna. Men klassisk kristen teologi pekar på det universella förbundet: Kristus öppnar för alla människor. Att använda Bibeln som ideologiskt skydd för en modern militärstats politik är, som Gerle säger, en irrlära. Tron på Gud förpliktar, den ursäktar inte krigsbrott eller civilt lidande.

Politiken blir därefter. Sverige riskerar att tappa trovärdighet som en röst för fred och folkrätt när ledande politiker placerar sig i samma kategori som de mest okritiska Israel-vännerna internationellt. En politik som blundar för barnens död är inte bara oetisk – den är kortsiktigt farlig och moraliskt ohållbar.

Det handlar om grundläggande mänsklighet. Om kyrkan ska ha någon relevans i vår tid, måste den tala för de svagaste. Om politiken ska ha någon trovärdighet, måste den stå på barnens sida – alltid. Att Busch inte gör det visar att hon inte förstår varken etik, teologi eller folkrätt.

När barn dör i Gaza är tystnad en synd. När politiker slår dövörat till är det en skam. Svenska kyrkan och svenska politiker bör inte välja sida bland de mäktiga. De bör välja de som lider mest – och de som aldrig har en chans att försvara sig själva.