Valkoll: Valet är över – men regeringsfrågan återstår Preliminära siffror, svåra förhandlingar och ett Sverige som väntar på besked

Valdagen är över. Men det svenska valet 2026 är ännu inte färdigräknat, och framför allt är det långt ifrån klart vilket regeringsalternativ som faktiskt kan samla tillräckligt stöd i riksdagen. När den preliminära sammanräkningen nu ger oppositionen ett övertag med 176 mandat mot Tidöunderlagets 173, är det Magdalena Anderssons sida som har det politiska initiativet. Men marginalen är liten. Sena förtidsröster och utlandsröster ska räknas, och det slutliga resultatet väntas först under veckan. (Reuters⁠) Det är alltså klokt att hålla två tankar i huvudet samtidigt: Oppositionen har vunnit den preliminära mandatkampen. Men ingen har ännu vunnit regeringsfrågan. Socialdemokraterna störst – men resultatet ställer krav Socialdemokraterna är återigen riksdagens största parti och Magdalena Andersson har därmed ett starkt utgångsläge. Samtidigt är det uppenbart att resultatet inte är något som kan tolkas som en odelad framgång. Partiet har gått tillbaka jämfört med 2022 och måste nu visa att man inte bara kan vinna en valrörelse, utan också samla ett fungerande regeringsunderlag. Det räcker inte att vara störst. Det krävs också förmåga att samarbeta, prioritera och kompromissa. Vänsterpartiet och Miljöpartiet finns på den sida som preliminärt ser ut att ha vunnit mandatkampen. Centerpartiet ingår också i oppositionens parlamentariska underlag, men har samtidigt markerat tydliga gränser mot både Sverigedemokraterna och ett alltför långtgående vänstersamarbete. Det är här den verkliga regeringsbildningen börjar. Vilka samarbeten är mest sannolika? 1. En S-ledd regering med C och MP – och V som parlamentariskt stöd Detta är sannolikt det första alternativet som Magdalena Andersson kommer att undersöka. En sådan konstruktion skulle kunna innebära en regering bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet, medan Vänsterpartiet står utanför regeringen men sluter upp i centrala frågor. Det skulle politiskt vara en bred konstruktion, från mitten till vänster, men också en komplicerad sådan. Centerpartiet vill inte sitta i en regering tillsammans med Vänsterpartiet och har dessutom andra uppfattningar än V och MP i exempelvis skattepolitiken. Det kan fungera – men knappast utan omfattande förhandlingar. 2. En ren socialdemokratisk minoritetsregering Ett annat alternativ är att Magdalena Andersson bildar en ren S-regering och söker stöd från olika partier från fråga till fråga. Det skulle ge Socialdemokraterna större kontroll över regeringspolitiken, men samtidigt göra varje större budget och varje viktig reform till en ny förhandling. Fördelen är tydlighet. Nackdelen är att regeringen kan bli mycket svag om samarbetet med framför allt C, V och MP inte fungerar. 3. Ett bredare mittenalternativ Det finns också ett mer spekulativt alternativ: en bredare regering eller ett mer formaliserat samarbete över blockgränsen, exempelvis mellan S och C – möjligen med stöd av ytterligare partier. Det skulle kunna locka dem som vill se stabilitet och minska blockpolitiken. Men det skulle också innebära stora ideologiska konflikter, inte minst om skatter, välfärd, arbetsmarknad och fördelningspolitik. Det är därför knappast det mest sannolika förstahandsalternativet, men det kan bli aktuellt om de mer traditionella lösningarna låser sig. Och vad händer med Tidösidan? Ulf Kristersson har ännu inte någon anledning att omedelbart lämna in handduken. Den preliminära skillnaden är liten, och även om oppositionen leder mandatmässigt är regeringsbildningen inte avgjord. Men Tidöpartiernas situation har förändrats kraftigt. Sverigedemokraterna ser ut att backa och tappar sin tidigare position som näst största parti. Det är ett betydande politiskt bakslag för Jimmie Åkesson. Samtidigt är SD fortfarande ett stort parti och kan, om högerunderlaget trots allt får ihop en majoritet, komma att kräva ett helt annat inflytande än under den gångna mandatperioden. (Reuters⁠) Frågan är om Moderaterna vill fortsätta på samma väg – eller om valresultatet tvingar fram en ny strategi. Ett fortsatt Tidösamarbete är fortfarande möjligt. Men det blir sannolikt svårare att sälja in bilden av att det är Moderaterna som ensamma håller i taktpinnen. Sverigedemokraternas valresultat är en av valets stora berättelser SD:s tillbakagång är viktigare än bara några förlorade mandat. Partiet har under flera år flyttat fram sina positioner, påverkat regeringens politik och blivit en central del av det svenska regeringsunderlaget. Nu kommer ett val där partiet inte bara misslyckas med att fortsätta växa – utan faktiskt backar. Det betyder inte att SD är borta. Tvärtom är partiet fortfarande en avgörande kraft i svensk politik. Men resultatet visar att den långsiktiga framgångssagan inte längre är självklar. Väljarna har sagt ifrån, åtminstone delvis. Och det kommer att påverka både Jimmie Åkessons och Ulf Kristerssons fortsatta strategier. Liberalernas överlevnad förändrar också spelplanen Liberalerna ser preliminärt ut att klara riksdagsspärren, vilket i sig är en av valets mer oväntade utvecklingar efter en valrörelse där partiet länge låg farligt nära eller under fyra procent. Det innebär att L kan fortsätta spela en roll i regeringsfrågan. Men partiets framtida vägval blir minst lika intressant som själva mandatet. Ska Liberalerna fortsätta som en del av ett högerunderlag där SD har stort inflytande? Eller kommer partiet att försöka återvända till en mer självständig liberal mittenposition? Det senare skulle kunna förändra svensk politik på längre sikt. Men det kräver sannolikt ett betydligt tydligare vägval än det vi sett hittills. Den stora frågan: Vad vill väljarna egentligen ha? Valet visar ett Sverige som fortfarande är starkt polariserat, men där väljarna samtidigt tycks ha blivit mer tveksamma till de mest långtgående politiska projekten. Oppositionen leder preliminärt. SD backar. Men inget parti har fått något enkelt mandat att genomföra hela sitt program. Det är en påminnelse om att svensk demokrati inte handlar om att ett parti vinner och sedan får göra precis som det vill. Den handlar om att bygga majoriteter, ta ansvar och hitta lösningar som håller över tid. Det gäller oavsett om nästa statsminister heter Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson. En liten Örebroavstickare Även i Örebro återstår en hel del att räkna och analysera. Örebropartiet hade satt upp målet att försöka nå riksdagen genom den särskilda tolvprocentsregeln i Örebro valkrets. De preliminära siffrorna pekar dock på att vägen dit blir mycket svår. När drygt hälften av valdistrikten i Örebro län hade räknats låg kategorin "övriga partier", där Örebropartiet ingår, på omkring fem procent. Partiets exakta resultat syns inte separat i den preliminära redovisningen, men det står klart att riksdagsambitionen inte ser ut att ha fått det genomslag som partiet hoppats på. (Zloong⁠) Det lokala valet kommer däremot att behöva sin egen analys när siffrorna är färdigräknade. Där kan mandatfördelningen, personrösterna och eventuella förändringar i kommunens politiska landskap bli minst lika intressanta som rikspolitiken. Nu börjar nästa valrörelse – regeringsbildningen Det är lätt att tro att valet är över när vallokalerna stängt och partiledarna hållit sina tal. Men i ett parlamentariskt system är det först nu nästa fas börjar. Vem kan tolereras som statsminister?

Vilka partier kan kompromissa?

Vilka vallöften måste läggas åt sidan?
Och vilka frågor blir så viktiga att de riskerar att spräcka ett regeringssamarbete redan innan det har börjat? Det preliminära resultatet ger Magdalena Andersson ett försteg. Men det ger henne inte ett färdigt regeringsunderlag. Därför är den viktigaste slutsatsen just nu: Valet är avgjort i väljarnas huvuden – men ännu inte i riksdagens korridorer. Och innan onsdagens röster är räknade är det klokast att vara försiktig med alla tvärsäkra segertal, regeringsförklaringar och politiska facit. Valkolls sista notering Det här valet har visat att Sverige fortfarande är ett land där regeringsmakten kan avgöras med mycket små marginaler. Men det har också visat att den som vill styra landet måste kunna samarbeta med andra. Det är kanske den viktigaste lärdomen av alla. För väljarna har sagt sitt. Nu är det politikernas tur att visa vad de gör av det. Nu kommer bevakningen av det svenska valet, inte att upphöra men Nu startar åter bevakningen av andra intressanta nyhetsflöden!