Valkoll 8 september - Sex dagar kvar – skolan rasar, L lyfter och regeringsfrågan hårdnar

Sex dagar kvar – skolan rasar, L lyfter och regeringsfrågan hårdnar

Det är nu sex dagar kvar till valdagen och valrörelsen går in i sitt verkliga slutskede. Opinionsläget har blivit jämnare än för några veckor sedan. Samtidigt visar den nya PISA-mätningen att svenska elevers resultat har försämrats kraftigt.

Sverige faller i alla tre undersökta områden – läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Nedgången är särskilt tydlig i läsförståelse, där svenska 15-åringar enligt rapporteringen har tappat kunskaper motsvarande ungefär ett helt läsår.

Detta är de verifierade utgångspunkterna. Den politiska tolkningen är däremot omstridd.

Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) pekar framför allt på ökad skärmtid och beskriver utvecklingen som en "skärmpandemi". Regeringen hänvisar samtidigt till sina satsningar på fler böcker, bemannade skolbibliotek, mobilfri skola och mer analog undervisning. Det är regeringens egen förklaring och redovisning av åtgärder – inte i sig ett belägg för att just dessa faktorer ensamma förklarar PISA-resultaten. (Regeringskansliet)

Magdalena Andersson beskriver resultatet som ett "nationellt nödläge" och riktar kritiken mot regeringens skolpolitik. Hon pekar bland annat på besparingar och skolans resurser. Det är oppositionens politiska slutsats, inte en neutral beskrivning av vad PISA-mätningen visar. (SVT Nyheter)

Den egna slutsatsen blir därför mer begränsad men också mer hållbar: PISA-resultaten visar ett allvarligt kunskapstapp, men de avgör inte ensamma vilken regering eller reform som bär ansvaret.

OECD har pekat på att ökad mobilanvändning och minskad läsning kan spela en roll. Samtidigt försämras resultaten i flera länder. Det talar för att utvecklingen måste analyseras bredare, med hänsyn till bland annat skolans resurser, lärarförsörjning, segregation, undervisningens kvalitet och elevernas läsvanor. (SVT Nyheter) 

Vilka faktorer kan beläggas – och vilka används främst som politiska förklaringar?

Det är samtidigt politiskt besvärande för Liberalerna. Partiet har gjort skolan till en av sina viktigaste valfrågor, och de svaga resultaten kommer mitt i valspurten. Det är en politisk omständighet, inte ett bevis på att L:s skolpolitik har orsakat nedgången.

Liberalerna över spärren – men fortfarande osäkra

I TV4/Novus senaste mätning får Liberalerna 4,3 procent och passerar därmed riksdagsspärren. Oppositionen får 50,3 procent mot 47,9 procent för Tidöunderlaget. Det är mätningens resultat, inte en prognos över valdagen. (TV4)

Om L klarar spärren finns det matematiskt bättre förutsättningar för ett fortsatt Tidösamarbete. Om partiet hamnar under fyra procent förändras mandatfördelningen och därmed också förutsättningarna för regeringsbildningen. Det är en slutsats utifrån valsystemets matematik, men den säger inte i sig vilket samarbete som faktiskt blir möjligt eller politiskt önskat.

4,3 procent är inte ett valresultat.

Mätningen visar ett läge, inte en säker trend. L:s uppgång kan vara början på en återhämtning, men den kan också vara en tillfällig rörelse i en intensiv slutspurt. Det går inte att avgöra enbart utifrån en mätning.

Vänsterpartiet får samtidigt en besvärlig valvecka

Vänsterpartiet har bjudit in två palestinska företrädare från Fatahs revolutionära råd till riksdagen. De har tidigare uppmärksammats för uttalanden som beskrivits som antisemitiska och för att ha hyllat terrorism. Nooshi Dadgostar deltog själv vid mötet. Detta är uppgifter som har rapporterats av Expressen och som bör skiljas från de politiska tolkningar som följer. (Expressen)

Det är rimligt att fråga vilka kontakter ett parti tar och vilka omdömen som ligger bakom inbjudningar till riksdagen. Men det är inte samma sak som att automatiskt dra slutsatsen att hela partiet saknar regeringsduglighet.

Moderaterna använder frågan för att ifrågasätta Vänsterpartiets regeringsduglighet. Centerpartiet har också riktat kritik mot V:s hantering av kandidater med problematiska uttalanden. Det är partiernas egna politiska angrepp och bör beskrivas som sådana. (SVT Nyheter)

Den politiska betydelsen är däremot tydlig: frågan kan göra det svårare för Socialdemokraterna att undvika en diskussion om vilka samarbetspartier man vill regera med och vilka krav man ställer på dem.

Och i Örebro?

Även den lokala valrörelsen går in i ett avgörande skede.

Socialdemokraterna i Örebro lyfter äldreomsorg, jobb, skola och trygghet. Partiet har också presenterat lokala förslag om bland annat 30 timmars förskola, ett utbyggt Trygghetslyft för unga och ett Seniorkvarter. Detta är partiets egna prioriteringar och förslag. För att bedöma dem krävs dessutom svar på frågor om kostnader, finansiering och genomförande. (Örebro Socialdemokraterna)

Diskussionen om vilket styre Örebro ska ha efter valet gör den lokala valrörelsen särskilt intressant. Min slutsats är att valet här inte bara handlar om sakpolitiska skiljelinjer, utan också om vilka majoriteter som faktiskt kan bildas efter den 13 september.

Örebropartiet har fått uppmärksamhet genom sin riksdagssatsning. Samtidigt visar den rapporterade mätningen att partiet har långt till riksdagsspärren. Uppmärksamhet i valrörelsen och väljarstöd är alltså inte samma sak. (Omni)

Detta är Valkollens bedömningsmodell, inte en officiell klassificering. Den bygger på en enkel princip: ju mindre information som finns om kostnad, finansiering och genomförande, desto större anledning att vara försiktig.

I valspurten bör man därför inte bara fråga:

"Vad lovar partierna?"

Utan också:

"Vad kostar det – vem ska betala – och hur ska det genomföras?"

Valkollens slutsats

Det verifierade opinionsläget är att oppositionen leder i den senaste större mätningen och att Liberalerna där passerar riksdagsspärren. Det verifierade politiska läget är också att PISA-resultaten har försämrats kraftigt och att Vänsterpartiets kontakter har blivit föremål för kritik.

Partiernas tolkningar skiljer sig däremot åt. Regeringen betonar skärmtid och sina skolreformer. Socialdemokraterna betonar resurser och regeringens ansvar. Moderaterna använder Vänsterpartiets agerande för att ifrågasätta oppositionens regeringsduglighet.

Min slutsats är att valrörelsen nu handlar mindre om vem som kan formulera den mest slagkraftiga förklaringen och mer om vem som kan göra den mest trovärdiga kopplingen mellan problem, åtgärder och ansvar.

Liberalerna är fortfarande en potentiellt avgörande faktor, men 4,3 procent i en mätning är inte ett valresultat. PISA-resultaten är allvarliga, men de bevisar inte ensamma vilken politik som har orsakat utvecklingen. Och kritiken mot Vänsterpartiet är politiskt relevant, men måste skiljas från påståendet att ett helt parti därmed är oförmöget att regera.

Den avgörande frågan inför valdagen blir därför:

Vem kan övertyga väljarna om att man inte bara kan vinna valet – utan också faktiskt styra Sverige efter valet?

Det är där den verkliga valspurten nu börjar.