VALKOLL 5 SEPTEMBER Åtta dagar kvar – valet handlar om ansvar eller populism
8 dagar!
Det är vad som återstår innan väljarna går till valurnorna. Nu skruvas tonläget upp, opinionsmätningarna svänger och partierna försöker få de sista osäkra väljarna att bestämma sig. Men valet handlar om mer än enskilda utspel och dagsaktuella siffror. Det handlar om vilket slags politiskt ledarskap Sverige och Örebro ska ha: ett ledarskap som tar ansvar för helheten, försvarar välfärden och respekterar demokratins spelregler – eller en populism som förenklar problemen, lovar mer än den kan hålla och skyller ifrån sig när verkligheten blir svår.
Socialdemokraterna ska vara självkritiska när det behövs. Men vi ska också vara tydliga med vad som skiljer oss från populismen. Vi tror inte att samhällsproblem löses genom högst tonläge, flest syndabockar eller enklast möjliga svar. Vi tror på politiskt arbete, prioriteringar och ansvar för att få vardagen att fungera. För valet är inte avgjort. Det är nu det börjar.
När högerns politik blir regeringsfrågan
Sverigedemokraterna går framåt i flera mätningar. Liberalerna kämpar fortfarande för att klara riksdagsspärren, och frågan om hur en eventuell högerregering skulle se ut blir allt mer konkret. Jimmie Åkesson talar om ett stort antal SD-ministrar vid en borgerlig valseger, medan Ulf Kristersson säger nej till tolv SD-ministrar. Det är en diskussion som säger en hel del.
För den som röstar på Moderaterna, Kristdemokraterna eller Liberalerna är frågan inte längre bara vilken politik det egna partiet vill föra. Man måste också fråga sig: Vilken regering bidrar min röst till? Och framför allt: Hur stort inflytande ska Sverigedemokraterna få?
Det är viktigt eftersom regeringsfrågan i grunden handlar om ansvar. Den som söker väljarnas förtroende måste kunna vara tydlig med vilka man tänker samarbeta med, vilken politik samarbetet ska leda till och vilka värderingar som ska vägleda regeringen. Populismen vill gärna göra regeringsfrågan till en fråga om starka personer, hårda formuleringar och enkla fiendebilder. Ansvarstagande politik måste i stället handla om vad som faktiskt ska genomföras och vilka konsekvenser det får.
Det blir ännu mer relevant när nya uppgifter kommer om en SD-tjänsteman i riksdagen med proryska kontakter och aktiviteter. Det handlar om en enskild person, och det ska man vara noga med att säga. Men det är också rimligt att kräva att ett parti som vill ha större makt över Sverige kan svara på frågor om säkerhet, lojalitet och rysk påverkan. Sverige befinner sig i ett av de allvarligaste säkerhetspolitiska lägena i modern tid. Då duger det inte att vifta bort frågorna. Den som vill styra landet måste tåla granskning, ta ansvar för sitt parti och förstå att regeringsmakt kräver mer än hårda formuleringar.
Samma krav måste ställas lokalt.
Örebro: skillnaden mellan att ta ansvar och att sätta sig över reglerna
Och så har vi Örebro. I går möttes John Johansson och Markus Allard i debatt på Stortorget. Omkring 300 personer hade samlats trots regnet, vilket säger något om engagemanget i Örebro. Men debatten visade också något viktigt om skillnaden mellan Socialdemokraterna och Örebropartiet.
Markus Allard företräder inte bara en hård oppositionslinje. Han uppträder som om regler och lagar bara gäller när de passar honom själv. När beslut, processer eller demokratiska spelregler står i vägen för hans argument tycks de kunna avfärdas som hinder. Det är inte ansvarstagande politik. Det är populismens logik: den egna berättelsen blir viktigare än reglerna, processen och det gemensamma ansvaret.
I en kommun kan man inte välja vilka regler man vill följa. Demokrati handlar inte bara om att säga det man själv tycker. Den handlar också om att respektera beslut, lagar, myndighetsutövning och de processer som ska garantera att makten inte blir godtycklig. Att styra en kommun är något helt annat än att ställa sig över reglerna och angripa alla som säger emot.
Det är också därför frågan om demokratiskt ansvar hänger ihop med frågan om välfärd. Kommunens verksamheter fungerar inte genom höga röster eller enkla lösningar. De fungerar genom beslut, prioriteringar, lagstiftning, kompetenta medarbetare och långsiktigt arbete. Örebro kommun är inte en debattscen. Det är människors vardag. Det handlar om barn som behöver en bra skola, äldre som behöver en trygg omsorg och människor som behöver stöd för att komma tillbaka till arbete. Det handlar om bibliotek, kultur, bostäder, gator och kollektivtrafik – och om tusentals kommunanställda som varje dag ska få verksamheten att fungera.
Där räcker det inte att säga nej. Det räcker inte heller att höja rösten eller misstänkliggöra alla som har ett annat uppdrag än det egna. Det måste gå att säga vad man vill göra, hur det ska göras och vad det kostar. Och man måste vara beredd att göra det inom lagens och demokratins ramar.
Örebropartiet kan fortsätta att beskriva nästan allt som är fel och rikta hårda angrepp mot de partier som faktiskt försöker få kommunen att fungera. Men kommunen behöver mer än en permanent protest. Den behöver ett styre som tar ansvar även när besluten är svåra – och som respekterar de regler som gäller för alla andra.
Det är där Socialdemokraternas uppgift blir tydlig. Vi ska inte bara säga att välfärden är viktig. Vi ska också visa hur den ska försvaras, utvecklas och finansieras. Vi ska inte bara kritisera oansvariga utspel. Vi ska erbjuda ett trovärdigt alternativ.
Vi har inget behov av att låtsas att allt är perfekt i Örebro. Det är det naturligtvis inte. Vi ska kunna erkänna misstag och lyssna på kritik. Men vi ska heller inte köpa föreställningen att lösningen på kommunens problem är att göra politiken till en ständig kampanj mot "etablissemanget", där lagar och regler avfärdas så fort de blir obekväma.
Skillnaden är enkel. Populismen river ner förtroendet för institutionerna. Socialdemokratin bygger upp samhällets förmåga att lösa problem. Örebro behöver politiker som bygger – inte bara river.
Det är nu vi måste prata om klassiska socialdemokratiska frågor
När valrörelsen går in i slutspurten finns en risk att politiken reduceras till vem som gjort det bästa utspelet för dagen. Det är populismens tempo: en ny konflikt, en ny syndabock och ett nytt löfte varje dag. Men de stora frågorna kräver något annat. De kräver ansvar, prioriteringar och en tydlig idé om hur samhället ska hålla ihop.
För under alla opinionssiffror finns de stora frågorna kvar. Vilken skola ska våra barn möta? Hur ska äldreomsorgen utvecklas? Hur skapar vi fler jobb och stärker människors möjlighet att försörja sig själva? Hur bygger vi ett tryggare samhälle utan att ge upp tanken på jämlikhet? Hur får vi råd med välfärden? Och vem ska egentligen betala?
Det är här Socialdemokraterna måste våga vara Socialdemokrater. Inte genom nostalgi, utan genom att säga något väldigt enkelt: Samhället blir inte starkare av att vi lämnar människor åt sig själva. Det blir starkare när vi håller ihop.
Det betyder inte att allt kan lösas med mer pengar eller att varje problem kan byggas bort. Det betyder att vi måste använda samhällets resurser klokt, prioritera välfärdens kärna och se till att människor får möjlighet att leva fria och trygga liv. Det är också skillnaden mellan ansvar och populism.
Populismen lovar att allt kan bli bättre utan att någon behöver välja bort något. Ansvarstagande politik erkänner att resurserna är begränsade – men vägrar acceptera att det alltid är de mest utsatta som ska betala priset. Populismen säger att det finns enkla lösningar om bara rätt fiende pekas ut. Socialdemokratin säger att problemen är verkliga, att lösningarna kräver arbete och att samhället blir starkare när vi tar ansvar tillsammans.
Åtta dagar före valet blir den viktigare än någonsin.
Väljarna ska inte bara få veta vad politikerna lovar. De ska få veta vem som betalar. Det är inte ett tekniskt sidospår. Det är själva kärnan i ansvarstagandet.
Varje krona kan bara användas en gång. Den som lovar mer till en verksamhet måste kunna förklara vad som prioriteras, hur reformen ska genomföras och hur den långsiktigt ska finansieras. Populismen vill gärna få det att låta som om alla problem kan lösas samtidigt, utan prioriteringar och utan kostnader. Men ansvarstagande politik vet att varje löfte måste vägas mot andra behov. Det gäller både i regeringsfrågan och i kommunpolitiken.
Åtta dagar kvar
Det är lätt att stirra sig blind på opinionsmätningarna. Men de är inte valet. Valet avgörs av människor som bestämmer sig, av människor som går och röstar och av alla de samtal som förs under de sista dagarna.
Därför är det här inte tid för uppgivenhet. Det är tid för att knacka på nästa dörr och ta nästa samtal. Förklara varför välfärden spelar roll, varför trygghet och jämlikhet hör ihop, varför ansvar betyder något och varför det är skillnad mellan att vara högljudd opposition och att faktiskt vara beredd att styra – med en plan, med respekt för lagar och regler och med en tydlig vilja att få vardagen att fungera.
Det är också nu vi måste göra regeringsalternativen tydliga. Väljarna ska veta att deras röst inte bara handlar om ett parti eller ett enskilt löfte. Den handlar om vilket samhälle som ska byggas, vilka värderingar som ska styra och vem som är beredd att ta ansvar när besluten blir svåra.
Populismen erbjuder snabba svar och enkla konflikter. Socialdemokratin erbjuder något mer krävande – men också mer hållbart: en politik som tar problemen på allvar, prioriterar välfärden och bygger förtroende över tid.