VALKOLL 4 SEPTEMBER Nio dagar kvar – nu handlar valet om mer än opinionssiffror

Det är fredag. Nio dagar kvar till valdagen. Och efter dagens politiska händelser är det svårt att hävda att valrörelsen saknar dramatik.

Opinionsmätningarna fortsätter att skaka om. Socialdemokraterna får i dag 27,9 procent i Indikators väljarbarometer – partiets lägsta notering någonsin i den mätningen. Samtidigt visar de senaste mätningarna ett betydligt jämnare val än för bara några veckor sedan. Demoskop har ett försprång för oppositionen på 3,3 procentenheter och Novus/TV4 på 2,6. Det är långt ifrån avgjort.

Magdalena Andersson säger att en del väljare kan ha tagit valet för givet. Det är en rimlig varningssignal. Ett val vinns inte i opinionsmätningarna utan i valurnorna. Och nio dagar är en lång tid i politiken.

Men dagens Valkoll handlar också om något betydligt allvarligare än opinionssiffror.

Expos granskning av SD-tjänstemannen Polina Malaberg har väckt frågor om hennes tidigare Rysslandskontakter, proryska aktiviteter och hennes arbete nära den politiska maktens centrum. Det är viktigt att hålla huvudet kallt: det finns inte belägg för att kalla henne spion eller rysk agent. Men det finns tillräckligt mycket dokumenterat för att ställa den obekväma frågan hur en person med den bakgrunden kunnat arbeta med politiskt känsliga frågor i riksdagen.

Det handlar ytterst om säkerhet, omdöme och politiskt ansvar. Jimmie Åkesson har kallat uppgifterna mycket allvarliga och Ulf Kristersson har sagt att personen bör lämna sin tjänst om uppgifterna stämmer.

Det är en fråga som förtjänar betydligt mer än partipolitiska reflexer. Ryssland bedriver påverkansoperationer mot demokratiska länder. Då måste alla partier vara beredda att granska sina egna miljöer – även när det är obekvämt.

Och så tillbaka till Örebro.

I dag möttes Kommunstyrelsens ordförande John Johansson och den minst sagt kontroversielle örebropartisten Markus Allard på Stortorget i en debatt som trots ett ganska ogästvänligt höstväder drog till sig intresse.

Det blev, åtminstone i mina ögon, en ganska talande uppvisning i två olika sätt att bedriva politik.

Markus Allard höll fast vid sin konfrontativa stil och sina återkommande budskap. John Johansson gjorde något betydligt mindre spektakulärt men kanske viktigare: han försökte förklara hur en kommun faktiskt fungerar.

Ibland fick kommunstyrelsens ordförande påminna kommunalrådet och regionrådet Allard om att kommunal verksamhet inte bara styrs av politisk vilja. Det finns lagar, regler, avtal, myndighetsansvar och ekonomiska realiteter att förhålla sig till.

Det är lätt att säga vad kommunen borde göra.

Det är betydligt svårare att faktiskt styra en kommun.

John Johansson gick inte i den fälla som debatten stundtals bjöd in till. Han lät sig inte dras in i ett gräl om vem som kunde använda de hårdaste orden. Han höll sig förhållandevis lugn och saklig.

Det betyder inte att man måste hålla med honom om allt. Men det säger något om skillnaden mellan att vara oppositionell opinionsbildare och att ha ansvar för en kommun.

Och kanske är det just där dagens Valkoll landar.

För samtidigt som partiledarna i Stockholm i Ekots slutdebatt diskuterar ekonomi, sjukvård, klimat och migration, och opinionsmätningarna visar att valet fortfarande är öppet, pågår samma grundläggande diskussion överallt i landet:

Vem ska få förtroendet att ta ansvar?

Inte bara vem som kan formulera den bästa ilskan. Inte bara vem som kan lova mest. Utan vem som faktiskt klarar att få samhället att fungera.

Nio dagar kvar.

Nu börjar varje röst räknas.