VALKOLL 31 AUGUSTI I morgon är det höst – och nu hettar det till på riktigt
Det är svårt att tänka sig en tydligare brytpunkt i årets valrörelse. I morgon skriver vi september. Om tretton dagar går Sverige till val. Och just i dag har den svenska partipolitiken bjudit på en av valrörelsens mest händelserika dagar.
Det handlar inte längre bara om vallöften och partiledarnas turnéer. Det handlar alltmer om vilket Sverige vi får efter den 13 september – och vilka som faktiskt kommer att kunna bestämma.
S slår till mot den organiserade brottsligheten
Socialdemokraterna valde i dag att göra kriminalpolitiken till ett av dagens stora politiska utspel. Magdalena Andersson och Teresa Carvalho presenterade en ny offensiv mot den organiserade brottsligheten.
Förslagen är både hårda och omfattande. S vill bland annat införa en svensk maffialag, ge rättsväsendet större möjligheter att komma åt gängens ledare och använda kronvittnen. Ekobrottsmyndigheten ska byggas om till en ny Myndighet mot organiserad brottslighet, MOB, med ett bredare uppdrag att slå mot den kriminella ekonomin. S vill också göra det lättare att förverka kriminellas tillgångar och använda pengarna till trygghetsskapande insatser. (Socialdemokraterna)
Men kanske viktigast är att S försöker flytta diskussionen från den eviga frågan om hårdare eller mjukare tag till frågan om hur man faktiskt knäcker de kriminella strukturerna.
Gängen ska inte bara mötas med fler poliser på gatan. Man ska också åt pengarna, ledarna och nyrekryteringen av barn och unga.
Det är en viktig skillnad.
Samtidigt spricker fasaden inom Tidö
Medan Socialdemokraterna presenterade politik handlade mycket av dagen om något helt annat på högerkanten: kan Tidöpartierna verkligen hålla ihop efter valet?
Jimmie Åkessons utspel mot Ebba Busch har utvecklats till ett besvärligt problem för både KD och Moderaterna. Åkesson kräver fortfarande ett offentligt besked om vad Busch egentligen menade när hon öppnade för att i ett "exceptionellt läge" kunna släppa fram Magdalena Andersson som statsminister.
Busch och Åkesson tog en fika i Sölvesborg i helgen för att reda ut saken. Busch försäkrade efteråt att de var överens om fyra nya år med en blågul regering. Men det räckte uppenbarligen inte för Åkesson. På måndagen krävde han fortfarande att Busch skulle klargöra sin ståndpunkt offentligt. (SVT Nyheter)
Det är svårt att inte se ironin.
För bara några veckor sedan var budskapet från Tidöpartierna att oppositionen inte kunde enas. Nu ägnar regeringsunderlaget betydande kraft åt att diskutera om de själva kan lita på varandra.
Magdalena Andersson var naturligtvis snabb att utnyttja situationen. Hon beskrev i dag Åkessons krav som ett krav på "total underkastelse" från de övriga Tidöpartierna. (Morgon-Tidningen)
Och där finns en fråga som faktiskt är större än det politiska käbblet:
Vem är det egentligen som ska bestämma i Sverige efter valet?
Opinionsläget: fortfarande rödgrönt övertag
Det är samtidigt viktigt att inte blanda ihop valrörelsens dramaturgi med valresultatet.
Den senaste större SVT/Verian-mätningen gav oppositionen ett övertag på omkring tio procentenheter: 53,9 procent mot 43,9 för Tidöpartierna. (Aftonbladet)
Andra mätningar har visserligen visat ett något mindre avstånd. DN/Ipsos låg exempelvis på 52,4 procent för oppositionen mot 45,6 för högerblocket. (Reuters)
Så det finns anledning för Socialdemokraterna och de övriga oppositionspartierna att vara både hoppfulla och ödmjuka.
Tretton dagar är en evighet i en valrörelse.
Och så Örebro…
Här hemma kom i dag en mätning som verkligen sticker ut.
I NA:s nya Novusmätning inför regionvalet är Socialdemokraterna fortfarande klart största parti med 32,8 procent. Moderaterna och Örebropartiet får båda 15,1 procent och Sverigedemokraterna 12,6. (SVT Nyheter)
Örebropartiets siffror har väckt stor uppmärksamhet, men här finns anledning att hålla huvudet kallt. Det är en regionmätning, inte en riksdagsmätning, och Novus egen opinionsexpert varnar för att dra slutsatsen att resultatet automatiskt kan översättas till riksdagsvalet. (SVT Nyheter)
Men mätningen säger ändå något viktigt: det finns en betydande politisk rörlighet också här i länet.
Och när det är tretton dagar kvar ska inget tas för givet.
Det är inte alltid lätt att skilja valfläsk från verkliga politiska prioriteringar just nu. Partierna tävlar om att lova satsningar på vård, skola, trygghet och plånbok.
Men dagens S-utspel om den organiserade brottsligheten sticker ut genom att det faktiskt innehåller ett ganska konkret paket: maffialag, starkare arbete mot den kriminella ekonomin, förverkande av tillgångar och insatser mot nyrekryteringen av unga.
Frågan blir förstås den gamla vanliga:
Vad kostar det – och hur ska det genomföras?
Det är den frågan vi kommer att behöva ställa allt oftare under de kommande tretton dagarna.
I morgon är det höst
Det är något symboliskt med datumet.
I morgon är det september. Sommaren är slut. Valspurten börjar på riktigt.
På knappa två veckor ska väljarna bestämma vilka partier som får förtroendet att styra kommuner, regioner och Sverige. Och samtidigt som partierna försöker övertyga väljarna om att just deras politik är den viktigaste, börjar en annan fråga bli allt tydligare:
Vem kan faktiskt samla ett tillräckligt stöd för att kunna regera?
Det är där årets val kan komma att avgöras.
Inte bara av vem som vinner flest röster – utan av vilka som kan samarbeta efteråt.
Och just nu är det framför allt på högerkanten som den frågan börjar bli riktigt besvärlig.
Tretton dagar kvar.
Nu kommer hösten.