Valkoll 11 september Två dagar kvar – demokratin är större än partiledarnas käbbel

11 september är ett datum som vi aldrig helt kan förhålla oss neutralt till. Terrorattackerna i USA 2001 är ett av de mörkaste minnena. I Sverige är det också dagen då utrikesminister Anna Lindh mördades 2003.

För oss som kände Anna även privat finns det dessutom en personlig sorg i datumet. Hon hade stora möjligheter att en dag bli både socialdemokratisk partiledare och statsminister. Hennes engagemang, internationella erfarenhet och förmåga att möta människor gjorde henne till en av sin generations mest betydande svenska politiker. Men den framtiden fick aldrig förverkligas.

Det är värt att bära med sig när vi nu står inför ännu ett val. Politik handlar ytterst inte om partiledarnas repliker i en tv-studio. Den handlar om människor, samhällsgemenskap och vilket land vi vill leva i.

En slutdebatt som mest blev som vanligt

SVT:s slutdebatt skulle vara valrörelsens sista stora gemensamma kraftmätning. Men det övergripande intrycket blev att vi fick mycket av det vi redan vant oss vid: anklagelser, avbrott, upprepningar och ett betydande mått av politiskt tjafs.

Två dagar före valet borde väljarna kunna förvänta sig mer än en tävling i vem som hinner formulera den vassaste repliken. Det fanns förvisso undantag, men helheten blev knappast den klargörande politiska uppgörelse som situationen hade krävt.

Ulf Kristersson, statsminister och moderatledare, var förvånansvärt tystlåten. Det kan vara ett medvetet strategiskt val, men det väcker ändå frågan varför den sittande statsministern inte tydligare använder valrörelsens sista stora scen för att försvara sitt regeringsalternativ.

Ebba Busch lyckades denna gång nästa hålla sig från de utbrott där budskapet ibland nästan försvinner i volymen. Det gjorde henne åtminstone lättare att lyssna på.

Och så Jimmie Åkesson.

När väljare misstänkliggörs

Det mest hårresande ögonblicket kom när Åkesson, med ett tydligt anklagande tonläge, varnade för att muslimer i Sverige skulle kunna avgöra valet genom att bli vågmästare.

Det är ett anmärkningsvärt sätt att tala om svenska medborgare och väljare. I en demokrati är det inte ett problem att människor med olika bakgrund röstar och påverkar valresultatet. Det är själva demokratins idé.

Att göra en viss religiös grupps möjliga valdeltagande till något hotfullt är djupt problematiskt. Väljare ska bedömas utifrån sina åsikter och sina demokratiska val – inte utifrån vilken religion eller bakgrund man tror att de har.

Det är också en påminnelse om hur viktigt det är att försvara principen om alla människors lika värde. Den principen gäller även när det politiska samtalet blir hårt och valrörelsen går in i sitt slutskede.

En ung valarbetare misshandlad

Mitt i detta kommer en nyhet som gör att allt politiskt käbbel plötsligt känns både futtigt och allvarligt.

En 20-årig socialdemokratisk valarbetare från Lund misshandlades grovt under dörrknackning i Bromölla på torsdagskvällen. Enligt uppgifterna fick han upprepade slag mot huvudet och fördes med ambulans till sjukhus. Han kunde senare lämna sjukhuset. En man i 18-årsåldern har anhållits misstänkt för grov misshandel. (Sveriges Radio⁠)

Det är viktigt att vara noggrann: åklagaren har sagt att det ännu är för tidigt att fastställa att misshandeln var politiskt motiverad. Men det förändrar inte det centrala.

En ung människa som deltar i det demokratiska arbetet har utsatts för grovt våld.

Det måste vara en självklarhet att kunna knacka dörr, dela ut valsedlar och samtala med väljare utan att riskera att bli misshandlad. Hot och våld får aldrig bli en del av det politiska arbetet – oavsett vilket parti den drabbade tillhör.

Demokratin avgörs genom samtal, organisering och röster. Inte genom hot eller våld.

Valet väger fortfarande på marginalen

Opinionsläget är fortsatt extremt jämnt. Den rödgröna oppositionen har ett knappt övertag i flera av de senaste mätningarna, men marginalerna är så små att det vore oansvarigt att tala om ett avgjort val. Reuters sammanställning av de senaste mätningarna placerar oppositionen på omkring 175–180 mandat, medan högerblocket ligger på cirka 169–174. (Reuters⁠)

Det innebär att valet mycket väl kan avgöras av de sista rösterna.

Men regeringsfrågan är större än mandatmatematiken.

Ulf Kristersson har öppnat för att Sverigedemokraterna ska ta plats i regeringen om högerblocket vinner. Det skulle innebära ett historiskt steg: partiet som länge stod utanför det politiska etablissemanget skulle inte längre bara påverka regeringen från riksdagen, utan själv bli en del av regeringsmakten. (Reuters⁠)

Det är därför valet inte bara handlar om skatter, brott och straff, migration, sjukvård eller skola. Det handlar också om vilken riktning Sverige ska ta och vilka värderingar som ska prägla den politiska makten.

Två dagar kvar

När slutdebatten nu är över är det svårt att påstå att den gav väljarna några stora nya insikter. Men den påminde oss om något viktigt: det politiska samtalet har blivit alltmer polariserat, och vissa partier tycks ha svårt att skilja mellan att kritisera politiska motståndare och att misstänkliggöra grupper av svenska väljare.

Samtidigt visar misshandeln i Bromölla hur viktigt det är att försvara det demokratiska samtalet i praktiken. Det räcker inte att tala vackert om demokratin. Den måste också skyddas – genom att människor vågar delta.

På söndag avgörs valet. Inte i tv-studion, inte på sociala medier och inte genom den mest högljudda repliken.

Det avgörs i vallokalerna – av människor som vill bestämma vilket Sverige vi ska ha.

Och den frågan är alldeles för viktig för att reduceras till ännu en kväll av politiskt tjafs.