Väljarna söker stabilitet — inte ytterkant

En ny Novusmätning visar att väljarna är mer pragmatiska än partiernas retorik.

När svenskarna får välja vilka partier de helst vill se i en regering toppar Socialdemokraterna och Moderaterna, följt av Centerpartiet.

Det är tre partier som historiskt ofta burit regeringsansvar och uppfattats som regeringsdugliga. Men framför allt är det de tre partier som har lägst andel väljare som absolut inte vill se dem i en regering.

Det betyder att oavsett om man utgår från höger–vänsterlogiken är det tydligt:

Väljarna accepterar regeringar som leds av de stora systembärande partierna S eller M — men är skeptiska till regeringsmakt för ytterkantspartier.

Detta handlar alltså mindre om "mitten" i ideologisk mening och mer om vilka aktörer väljarna menar har praktiska förutsättningar att styra landet.

I andra änden ligger Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet — de tre partier som flest väljare absolut inte vill se i regering.

Två av dem, SD och V, kräver dessutom regeringsplatser efter valet. Det står i skarp konflikt med väljarnas vilja.

Sammanlagt visar mätningen att svensk politik i praktiken bygger på två legitima maktalternativ:

• Ett vänsteralternativ lett av Socialdemokraterna
• Ett högeralternativ lett av Moderaterna

Men inget av dessa alternativ kan utan vidare släppa in ytterkantspartier i regeringen utan att förlora brett förtroende.

Det kan tvinga fram:

• Minoritetsregeringar
• Samarbete över blockgränser
• Eller åtminstone blocklösningar med armlängds avstånd till ytterpartierna

Det är inte politikerna som sätter gränsen — utan väljarna.

Därför är frågan inför 2026 inte vem som kan ropa högst om regeringsposter, utan vem som kan samla ett stabilt förtroendefffh.

Mätningen antyder ett tydligt svar:

Det är inte ytterkanterna.

Det är alltså fullt möjligt att tolka mätningen utan att placera S i mitten, vilket många felaktigt gör.

Man kan lika gärna säga:

"Väljare ser helst att regeringen leds av S eller M, med C som tänkbart stöd — medan V, MP och SD uppfattas som för extremt polariserande för regeringsmakt."

Det är en mer korrekt tolkning av siffrorna ur ett vänster–höger-perspektiv.