Välfärd eller vapen – vad ska Sverige prioritera?

När ÖB Michael Claesson nu öppet bekräftar att Sverige förbereder inköp av långdistansvapen med räckvidd att nå långt in i Ryssland – exempelvis HIMARS – står det klart att vi befinner oss mitt i ett avgörande vägskäl. Det handlar inte om huruvida vi behöver ett starkt försvar. Det gör vi. Frågan är vad vi samtidigt väljer bort.

Försvarsbudgeten ska på sikt motsvara 5 procent av BNP, vilket innebär kostnader på över 300 miljarder kronor om året – mer än vad hela det svenska utbildningsväsendet kostar i dag. Det är historiska nivåer, och ännu har ingen tydlig färdplan presenterats för hur detta ska finansieras.

Samtidigt som dessa upprustningsmål lanseras, beslutar regeringen om stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Brytpunkten för statlig skatt har höjts, och förmögna hushåll får förstärkta rut- och rotavdrag. Dessa reformer beräknas tillsammans minska skatteintäkterna med tiotals miljarder kronor årligen.

För låg- och medelinkomsttagare ser verkligheten annorlunda ut. Samtidigt som rika hushåll får skatteavdrag, har patientavgifterna höjts i flera regioner. Egenavgifterna för läkemedel har ökat, och karenstaket i sjukförsäkringen förblir oförändrat trots inflationen. Äldre får betala mer för hemtjänst och färdtjänst. Och studenter möts av låsta bidrag samtidigt som hyrorna rusar.

Det är inte så att Sverige inte har råd med ett försvar. Det har vi. Men vi måste välja mellan ett försvar som är rustat för invasion och en välfärdsstat som står pall mot socialt sönderfall. Det är en öppen fråga om 500 kilometers räckvidd på artilleri kommer att rädda oss om social oro, ojämlikhet och sjukvårdskriser växer inifrån.

Under kalla kriget byggdes både försvar och välfärd samtidigt. Det gjordes genom en solidarisk skattepolitik där de som tjänade mest också betalade mest. Den balansen är i dag bruten.

Vi måste våga ställa frågan: Kan ett samhälle skydda sina gränser med kanoner, om det inifrån försvagas av otrygghet, sjukdom och fattigdom?

Vägen framåt borde vara tydlig. Sverige behöver ett robust försvar – men det får inte finansieras genom att plocka isär välfärdens grundpelare. I ett civiliserat samhälle går trygghet och rättvisa hand i hand. Det måste gälla även i krisens och konfliktens skugga.
Kent Vallén, obotlig socialdemokrat från Örebro