Vad visar CAN’s rapport och vad kan vi göra

04.09.2025

Vad CAN faktiskt visar

Det vanligaste motivet bland unga (åk 9 och gymnasiets åk 2) att använda alkohol, cannabis och psykedelika är att förstärka positiva känslor ("det är kul/gillar känslan/rus"). För alkohol är även sociala skäl vanliga. För psykedelika lyfts sinnesutvidgande effekter (kreativitet/nytt perspektiv). Konformitet/grupptryck är minst angivet motiv. Kvinnor anger något oftare än män att de använder för att hantera oro/nedstämdhet.
Som bakgrund: 2024 uppgav cirka 16 % av pojkar och 14 % av flickor i gymnasiets år 2 att de använt narkotika någon gång; inkluderar man icke-förskrivna narkotikaklassade läkemedel blir andelarna högre.

Vad samhället bör göra

Gör det roliga konkurrenskraftigt
Eftersom huvudmotivet är att förstärka positiva känslor och vara social: skala upp välfungerande fritidsgårdar med förlängda öppettider, utbildad personal, trygga vuxna, musik/idrott/makerspace/e-sport, och ungas delaktighet i program och schema. Det adresserar just "kul/socialt"-motivet och stärker skyddsfaktorer. Europeiska riktlinjer pekar på att insatser som stärker social kompetens och livskunskap ger effekt på droganvändning.
Skolbaserade program som tränar färdigheter, inte bara informerar
Välj beprövade program som kombinerar livskunskap (självreglering, beslutsfattande) och social påverkan/"resistance skills". Det är de komponenter som i systematiska översikter visat effekt ("beneficial").
Tidiga, lättillgängliga stödinsatser för oro och nedstämdhet
Integrera ungdomsmottagning/elevhälsa/KBT-baserade insatser nära skolan och fritidsgårdar. Skälet: en del använder cannabis/psykedelika för att hantera oro eller nedstämdhet. Gör vägen till stöd lika lågtrösklig som vägen till nästa fest.
Föräldrainriktat arbete och normstöd
Stärk föräldrastöd (enkel, praktisk manual + korta träffar) om gränssättning kring tillgång/langning, tider, fester, sociala medier. Detta är centralt i svenska/europeiska preventionguider.
Minska tillgängligheten där unga finns
Kommunal tillsyn mot langning och försäljning via sociala medier, samarbete skola–fältare–polis (situations- och platsbaserat). Det lokala, uppsökande fältarbetet med relationella metoder bedöms som verksamt av praktiker och stöds i svensk kunskapsbas.
Selektiva/indikerade insatser för riskgrupper
Kort motiverande samtal (MI), individuell plan, och vid behov snabb remiss – i stället för disciplinära åtgärder som riskerar avhopp. Detta är i linje med Folkhälsomyndighetens inriktning mot evidensbaserad och etisk praktik.
Följ upp och utvärdera
Använd enkla indikatorer (närvaro på fritidsgård, upplevd trygghet, självskattad psykisk hälsa, drogdebut, andel som tackar nej). Bygg in baslinjer och uppföljning – svensk myndighetslitteratur trycker på effektutvärdering och systematik.

Vad samhället bör undvika

Skrämsel- och moralpanik-kampanjer
Endast information/föreläsningar utan färdighetsträning ger liten eller ingen effekt; skrämsel kan vara kontraproduktivt. Satsa på interaktivt lärande och övning istället.
Slumpmässiga drogtester i skolan som generellt verktyg
Evidensen för drogreduktion är svag och riskerar att underminera tillit, särskilt om de ersätter stödjande insatser. Prioritera relationer, sekretesskyddad bedömning och MI. (Se EU-vägledningar om skolresponser och etisk praktik.)
Enstaka "eldsjälsprojekt" utan uthållighet
Kortsiktiga punktinsatser utan uppföljning ger sällan effekt. Bygg i stället programtrohet, kompetens och flerårig finansiering.
Renodlat repressiva svar på ungdomars mående
Eftersom motivbilden inte primärt är "passa in" utan "ha kul/hantera känslor", riskerar hårdare straff i skolmiljö att missa kärnorsaken och öka marginalisering. Välj stöd före straff.

Att motverka ungas droganvändning

Underlag: CAN:s rapport 2025 + nationella/internationella evidensbaserade rekommendationer

Bakgrund

Enligt CAN:s färska rapport (2025) använder ungdomar i årskurs 9 och gymnasiets år 2 alkohol, cannabis och psykedelika främst för att:

förstärka positiva känslor ("ha kul, njuta"),
bli mer sociala (särskilt alkohol),
hantera oro/nedstämdhet (cannabis, psykedelika),
och för sinnesutvidgande upplevelser (psykedelika).

Omkring 16 % av pojkarna och 14 % av flickorna i gymnasiets år 2 har någon gång använt narkotika. Det är en nivå som kräver förebyggande insatser med långsiktig uthållighet.

Prioriteringar

Stärk fritidsgårdar som alternativ till droganvändning

Utökade öppettider (kvällar/helger).
Professionell, utbildad personal.
Aktiviteter som attraherar olika grupper: idrott, musik, makerspace, e-sport.
Ungas delaktighet i planering och schema.

Skolbaserade program med dokumenterad effekt

Kombinera livskunskap (självreglering, beslutsfattande) och "resistance skills" (kunna säga nej).
Interaktiv pedagogik, inte bara information.

Tillgång till lågtröskel stöd vid oro/nedstämdhet

Drop-in hos elevhälsa/UMO samlokaliserat med fritidsgårdar/skola.
Snabbspår för unga i behov av KBT-baserat stöd.

Föräldrainriktade insatser

Praktiska verktyg kring gränssättning, fester, sociala medier.
Korta gruppträffar + enkel manual.

Situationsbaserat fältarbete

Samarbete mellan skola–fältare–polis för att motverka langning och öppen försäljning via sociala medier.

Selektiva insatser för riskgrupper

Kort motiverande samtal (MI).
Individuella planer i stället för repressiva åtgärder som leder till avhopp.

Vad bör undvikas

Skrämsel- och moralpanik-kampanjer.
Slumpmässiga drogtester i skolan som generell metod.
Kortlivade eldsjälsprojekt utan långsiktig finansiering.
Enbart repressiva svar på unga som mår dåligt.

Slutsats

Ungdomar söker i första hand glädje, gemenskap och lindring – inte droger i sig. Vår politik bör därför göra det roliga mer tillgängligt, det sociala tryggare och vägen till stöd kortare än vägen till rus.

Investeringar i fritidsgårdar, skolprogram, elevhälsa och föräldrastöd är både mänskligt och ekonomiskt rationella. Kostnaden motsvarar några kronor om dagen per invånare – vinsterna är minskad droganvändning, bättre psykisk hälsa och starkare samhällsgemenskap.