När en M-topps delning väcker frågor – är vi för naiva inför extremism?

Det är lätt att scrolla förbi ett inlägg i sociala medier. Det är lika lätt att dela något med en snabb kommentar, utan att riktigt känna till hela bilden. Men när den som delar är en framträdande företrädare för ett av landets regeringspartier, då förvandlas ett klick till en politisk handling.

Dagens ETC rapporterar i dag att moderatpolitikern Katarina Tolgfors, riksdagsledamot från Örebro, delat ett inlägg om den högerextrema rörelsen Aktivklubb Sverige. Gruppen, som enligt säkerhetspolisen och granskningar från Expo har tydliga nazistiska kopplingar, beskrivs i inlägget som något betydligt mer harmlöst: en kampsportsklubb. Ett träningsinitiativ. "De sysslar ju bara med träning", är andemeningen – vilket Tolgfors verkar ge sitt gillande till i sitt delande.

Det är inte första gången någon i den politiska sfären underskattar högerextrema grupper. Men att det sker i en tid då våldsbejakande extremism växer, i både Sverige och Europa, gör det hela desto allvarligare. Vad är det egentligen vi accepterar – eller till och med legitimerar – när vi sprider denna typ av budskap?

Aktivklubb är inte Friskis & Svettis

Det är viktigt att inte försköna. Aktivklubb är inte någon vanlig träningsrörelse. De är en del av ett internationellt nätverk med rötter i den vita makt-miljön. Det handlar inte bara om träning – det handlar om att bygga fysisk kapacitet för kamp. För konfrontation. För våld. Precis som andra högerextrema grupper använder de hälsa och gemenskap som ingångar till ideologisk påverkan.

Att då, som politiker, ge sken av att detta är en vanlig fritidsaktivitet – det är inte bara aningslöst. Det är farligt.

Vad säger Moderaterna?

Ingenting – än så länge. Varken Tolgfors själv eller partiet centralt har kommenterat händelsen. Det är i sig talande. För i ett läge där högerextrema krafter försöker vinna inflytande genom att byta bomber mot proteinshakes, är tystnad från de etablerade partierna en risk i sig. Det är inte en fråga om att alla ska sluta dela saker på Facebook. Det är en fråga om ansvar. Om gränser.

Och om förståelsen för att högerextrema krafter inte alltid ser ut som de gjorde på 90-talet. De behöver inte längre marschera med bomberjackor – de kan också komma i form av en snyggt redigerad träningsvideo i ditt flöde.

Det här är större än ett Facebookinlägg

Till syvende och sist handlar det här inte bara om Katarina Tolgfors. Det handlar om hur vi hanterar gränsdragningar i politiken. Det handlar om hur vi förstår (eller missförstår) extremism. Och det handlar om vilka normer vi upprätthåller i offentligheten – särskilt från våra folkvalda.

Att kalla en högerextrem organisation för ett gym är inte bara felaktigt. Det är att bidra till att tvätta deras bild.

Och just det – det är vi många som inte tänker låta passera obemärkt.