Vad är syftet med att mäta invandrares värderingar – och vad gör det med demokratin?

Just nu pågår en laddad debatt i Sverige om "svenska värderingar". Den har fått ny fart sedan forskarnätverket World Values Survey (WVS), på regeringens uppdrag, ska undersöka hur värderingar skiljer sig mellan de som är födda i Sverige och de som invandrat hit.

Initiativet presenteras som ett akademiskt projekt, men det väcker politiska frågor som förtjänar större uppmärksamhet. Inte minst eftersom flera partier och ministrar redan börjat använda värderingsspråket som ett sätt att tala om tillhörighet, kontroll och misstänkliggörande.

Frågan är: Vad händer när vi börjar undersöka människors värderingar beroende på var de är födda? Och vad säger det om vår syn på samhället – och på demokratin?

Forskning kan vara fri – men aldrig opolitisk

Att WVS är en fristående forskningsmiljö är viktigt. Men i ett samhällsklimat där människor med utländsk bakgrund ofta pekas ut som bärare av "avvikande värderingar", går det inte att ignorera den politiska laddningen.

När resultaten väl kommer, är det inte svårt att föreställa sig rubrikerna:
"Invandrares syn på jämställdhet skiljer sig från svenskars"
"Förtroendet för demokratiska institutioner lägre bland utrikes födda"

Och sen? Vad händer med det politiska samtalet? Vad händer med de människor som plötsligt förvandlas från medborgare till värderingsfall?

Det är inte forskarna som bär det ansvaret – men det är politiken som ofta använder resultaten. Och därför måste vi diskutera både hur vi tolkar siffrorna – och varför vi mäter just det vi mäter.

Värderingar formas av livsvillkor – inte av ursprung

Att människor som har levt i olika samhällen har olika erfarenheter är självklart. Men att det i sig skulle utgöra ett samhällsproblem är långt ifrån självklart.

Värderingar är inte medfödda. De formas i vardagen, i mötet med andra, i förtroendet för samhället. Och just där har vi ett bekymmer: många av de människor som nu ska värderingsgranskas lever i samhällen där skolorna har färre resurser, fritidsverksamheten är nedlagd, jobbmöjligheterna färre och politikerna sällan visar sig.

Vill vi förstå värderingar i Sverige behöver vi sluta stirra oss blinda på bakgrund – och börja titta på strukturer.

Vart är vi på väg med den här typen av samhällsanalys?

Idén om att människor måste tänka rätt för att passa in i samhället bygger på en farlig logik: att det är individens attityd – inte samhällets organisering – som avgör framtiden.

Det är en logik som gör det lättare att prata om "värderingskrockar" än om bostadssegregation. Som fokuserar på "bristande jämställdhet i vissa kulturer" snarare än på arbetslivets ojämlikhet eller den växande psykiska ohälsan bland unga – oavsett bakgrund.

Men i ett demokratiskt samhälle måste vi kunna skilja på det som är olagligt – och det som bara är annorlunda.

Vi måste kunna prata om allas rätt att påverka samhället, även om de tycker annorlunda än majoriteten. Och vi måste förstå att tillit inte uppstår genom kartläggningar – utan genom att människor ges samma chans att bygga sina liv.

Vad kan vi göra i stället?

Om målet är att stärka demokratin och samhällsgemenskapen finns betydligt mer verkningsfulla vägar än att mäta folks värderingar:

1. Satsa på skolan där - där ska framtidstro skapas

Värderingar formas i barndomen, närvarande vuxna och jämlik skolundervisning betyder mer än alla integrationsstrategier i världen.

2. Stärk människors möjlighet att påverka – lokalt och nationellt

Om du inte upplever att samhället bryr sig om dig, varför ska du bry dig om samhället? Lokala råd, medborgarbudgetar och inflytande i vardagsnära frågor stärker demokratin från grunden.

3. Ta kampen för ett jämlikt samhälle på allvar

Ingen föds med tillit till staten – den förtjänas. Det kräver ett samhälle som lever upp till sina löften, oavsett postnummer, efternamn eller ursprung.

Svenska värderingar – vad menar vi egentligen?

Det talas ofta om "svenska värderingar" som något färdigt, enhetligt och hotat. Men i själva verket är de resultatet av lång kamp: facklig organisering, kvinnors rättigheter, sociala rörelser, en utbyggd välfärdsstat.

De är inte självklara – och de har aldrig varit entydiga.

Vill vi att fler ska ta till sig demokratiska värderingar, måste vi börja där det känns: i verkligheten. Med jämlika livsvillkor, rättvisa möjligheter, och en politisk berättelse som bjuder in människor – inte sorterar dem.
Kent Vallén, obotlig socialdemokrat