Ungdomsfängelser – en återvändsgränd för rättsstaten

Regeringen vill skrota den slutna ungdomsvården och i stället låta unga lagöverträdare avtjäna straff i fängelse. Det är ett beslut som kan presenteras när som helst – och som riskerar att bli en av de mest ödesdigra omläggningarna i svensk kriminalpolitik på decennier.

Att samhället måste agera mot unga som begår grova brott är självklart. Men frågan är hur. Om svaret är att sätta 15–17-åringar i fängelse är det snarare ett kvitto på politikens misslyckande än ett steg framåt.

Ett farligt brott mot barnrätten

Sverige har förbundit sig att följa Barnkonventionen, som också är svensk lag. Den säger tydligt att frihetsberövande av barn endast ska ske som en sista utväg, under kortast möjliga tid och med fokus på rehabilitering. Att överföra ungdomar till Kriminalvården strider mot denna princip.

Regeringen försöker sälja förslaget som "ungdomsavdelningar" inom fängelser. Men i praktiken innebär det att barn döms till samma påföljd som vuxna – fängelse. Att byta skylt på dörren gör inte om ett fängelse till ett behandlingshem.

Rehabilitering ersätts med repression

SiS-hemmen har kritiserats hårt för missförhållanden. Men lösningen är inte att avskaffa själva idén om särskild ungdomsvård. Det är som att svara på brister i äldreomsorgen med att helt stänga äldreboenden och i stället placera de äldre i fängelsernas sjukavdelningar.

Ungdomsvård handlar om att bryta destruktiva mönster, erbjuda skola, vård och en chans till återanpassning. Fängelsemiljön är byggd för inlåsning och kontroll, inte för utveckling och utbildning. Risken för att unga snarare förstärker sin kriminella identitet är överhängande.

Ett politiskt spel med barns liv

Detta är inte ett seriöst försök att lösa ungdomskriminaliteten. Det är ett symbolpolitiskt drag för att signalera "hårdare tag". I verkligheten vet forskningen att just rehabiliterande insatser ger störst chans att unga inte fastnar i brottslighet.

Men det tar tid, kostar resurser och ger inte lika snabba rubriker. Därför väljer regeringen den enklaste vägen: att bygga fängelser för barn.

Sverige förtjänar bättre

Ingen vill se 16-åringar som begår mord eller grova rån. Men vi måste fråga oss: vill vi att dessa ungdomar kommer ut i 20-årsåldern som ännu farligare, mer slipade kriminella – eller som människor som fått en chans till ett nytt liv?

Regeringens förslag pekar i helt fel riktning. Det riskerar att cementera kriminaliteten, bryta mot internationella åtaganden och urholka tilltron till rättsstaten.

Sverige behöver mer resurser till förebyggande arbete, starkare SiS-verksamhet med hög kvalitet, och ett långsiktigt fokus på rehabilitering. Inte en återgång till 1800-talets barnfängelser.

👉 Det här är inte bara en juridisk detaljfråga – det är en värderingsfråga. Vill vi ha ett samhälle som straffar barn som vuxna, eller ett samhälle som tar ansvar för att ge unga en chans att förändra sina liv?