Drönarattack mot Kursk – en påminnelse om krigets farligaste dimension

Under söndagsmorgonen kom uppgifter från ryska Kursk om något som borde få oss alla att stanna upp. En ukrainsk drönare sköts ner av ryskt luftförsvar i närheten av kärnkraftverket – men när den föll slog den ut en hjälptrafostation, orsakade en brand och tvingade fram en kapacitetsminskning i en av reaktorerna. Elden kunde snabbt släckas, ingen människa skadades och strålningsnivåerna uppges ligga kvar på normal nivå. Men incidenten är ändå alarmerande.

Det här är första gången sedan kriget startade som ett kärnkraftverk i Ryssland självt blir direkt påverkat av striderna. Hittills har fokus legat på de ockuperade anläggningarna i Ukraina – inte minst Zaporizjzja, Europas största kärnkraftverk, som under lång tid befunnit sig i en farlig gråzon mellan stridande styrkor. Internationella atomenergiorganet IAEA har gång på gång varnat för att en olycka där skulle kunna få följder långt bortom Ukrainas gränser. Kursk påminner oss om att den risken inte är begränsad till frontlinjen.

Att just en hjälptrafostation träffades och inte reaktorkärnan är en ren tillfällighet. Men händelsen illustrerar något viktigt: kriget har flyttat in i en sfär där civil infrastruktur, energi och kärnteknik är lika mycket måltavlor som militära enheter. Drönarattacker har blivit vardag, men när de riktas mot känsliga anläggningar som kärnkraftverk ökar riskerna exponentiellt. Ett felsteg, en träff på fel plats – och vi kan tala om ett nytt Tjernobyl eller Fukushima, mitt i Europa.

Ur ukrainskt perspektiv är angrepp på ryska energianläggningar logiska. De syftar till att störa Rysslands krigsmaskineri, som i hög grad är beroende av elförsörjning. För Ryssland är incidenten istället ett propagandaverktyg. Moskva kommer att tala om "kärnterrorism" och använda attacken som argument i diplomatiska förhandlingar. Precis som i fallet med gasledningarna i Östersjön eller attackerna mot energiinfrastruktur i Ukraina handlar det om att pröva den psykologiska gränsen för vad omvärlden accepterar.

Frågan vi måste ställa oss i väst är enkel men obehaglig: hur nära är vi en situation där en ren krigsincident utvecklas till en internationell kärnkraftskatastrof? Hittills har vi haft tur. Kursk kan mycket väl bli en varningssignal som vi inte har råd att ignorera.