”Trump tar rubrikerna – Putin fortsätter kriget”
När Donald Trumps hot och utspel mot andra Natoländer tar stora delar av det politiska och mediala utrymmet är det lätt att blicken dras bort från det som faktiskt pågår – här och nu – i Europa. Men medan rubrikerna fylls av spekulationer om Trumps nästa drag fortsätter Rysslands anfallskrig mot Ukraina, dag efter dag, med full kraft.
Det är snart tre år sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion. Sedan dess har kriget normaliserats i nyhetsflödet. Det som en gång chockade världen har blivit bakgrundsbrus. Samtidigt dör människor varje dag. Ukrainas städer bombas, energiinfrastruktur slås ut, civila tvingas leva med flyglarm, och ett helt samhälle hålls gisslan av ett imperialistiskt krig vars mål ytterst är att rita om Europas karta med våld.
Det finns en risk i detta skifte av uppmärksamhet. När fokus flyttas från den konkreta aggressionen till den politiska osäkerheten runt USA och Nato förlorar vi lätt proportionerna. Ryssland är inte ett hypotetiskt hot. Det är inte ett framtidsscenario. Det är en pågående realitet. Ett kärnvapenbeväpnat land som brutit mot folkrätten, angripit ett grannland och öppet ifrågasatt andra staters rätt att existera.
Trumps utspel är allvarliga – inte minst därför att de undergräver tilliten inom Nato och sår tvivel om artikel 5. Men just därför borde slutsatsen vara den motsatta till att tappa fokus på Ukraina. Om den transatlantiska länken försvagas, om USA blir mer oberäkneligt, då ökar Europas ansvar. Och då blir stödet till Ukraina inte mindre viktigt, utan avgörande.
För Ukraina är inte bara ett land i krig. Ukraina är frontlinjen för den europeiska säkerhetsordningen. Varje eftergift till Ryssland, varje tecken på trötthet eller splittring, tolkas i Kreml som svaghet. Historien visar vart det leder.
Det handlar också om trovärdighet. Europas regeringar har gång på gång slagit fast att Ukrainas kamp är vår kamp, att folkrätten ska försvaras och att gränser inte får ändras med våld. De orden prövas inte i högtidstal, utan i långsiktighet: i uthålligt militärt stöd, ekonomiskt stöd, politisk sammanhållning och i viljan att stå fast även när det blir obekvämt eller när andra kriser pockar på uppmärksamhet.
Att hålla två tankar i huvudet samtidigt är nödvändigt. Ja, Trumps hot mot Nato är ett allvarligt varningstecken. Men det får inte bli en ursäkt för att låta Rysslands krig glida ur fokus. För medan vi diskuterar framtida risker, pågår ett brutalt krig i vår omedelbara närhet. Och det kriget avgör inte bara Ukrainas framtid – utan Europas.