Trump döper om Pentagon – vad säger det om honom själv?
Donald Trump har återigen gjort det som är hans signum: en symbolhandling som väcker uppmärksamhet världen över. Med en exekutiv order har han döpt om det amerikanska Försvarsdepartementet till "Krigsdepartementet". En gest som kan verka trivial på ytan, men som i själva verket avslöjar mycket om hans politiska psyke.
För Trump är namn inte bara ord – de är vapen. Att kalla det "försvar" är, i hans värld, ett uttryck för svaghet. "Krig" däremot signalerar styrka, aggressivitet och vilja att vinna. Det är samma logik som genomsyrat hela hans karriär: kompromisser är fega, diplomati är onödigt, och respekt får man genom hot om våld. När Pentagon nu åter får sitt historiska namn från världskrigen är det inte bara nostalgi, utan också en påminnelse om en tid då USA var "oemotståndligt starkt". Det är exakt den bild Trump vill förmedla till sina väljare.
Det finns också en tydlig kulturpolitisk dimension. Trump har gjort "kampen mot woke" till en grundbult i sin retorik. Att USA i efterkrigstidens anda valde ordet "försvar" i stället för "krig" passar illa in i hans berättelse. Han menar att landet har förlorat sin kraft för att man blivit för känslig, för politiskt korrekt, för mjuk. Genom namnbytet kan han säga: "Jag river bort fernissan – vi är här för att slåss, inte för att ursäkta oss."
Men bakom detta döljer sig också en psykologisk dimension. Trump drivs av en vilja att bli en historisk gestalt, någon som omskapar USA:s identitet. Att byta namn på Pentagon är en sorts självinskrivning i historieböckerna: när framtidens elever lär sig om "Department of War" under 2020-talet, då ska hans namn finnas där. För honom är detta en seger långt större än lagförslag eller budgetar – det är en berättelse om att återställa nationens själ.
Kritiker pekar på att det är mest symbolik, till höga kostnader: nya skyltar, nya domäner, ommålade byggnader. Men för Trump är det just poängen. Symboler betyder allt. I hans tänkande kan en rubrik, en fras, ett nytt namn vara lika mäktigt som tusen sidor lagtext. Det är så han formar verkligheten.
Sammantaget säger namnbytet lika mycket om Trump som om Pentagon. Det visar en världsbild där styrka alltid går före rätt, där historien är ett slagfält som kan återupprepas, där politiken är ett kulturkrig och där han själv är den utvalde segraren. Frågan är inte om detta gör USA starkare – utan om landet riskerar att reduceras till en kuliss i Trumps egen psykologiska maktteater.