Tomma lägenheter mitt i bostadsbristen – när marknaden styr utan ansvar

Det är egentligen helt orimligt. Över 110 000 människor saknar bostad i Sverige. Samtidigt står över 20 000 inflyttningsklara hyreslägenheter tomma – fler än någonsin på 2000-talet.
Hur är det möjligt? Jo: för att bostadsmarknaden styrs som en marknad, inte som en del av välfärden.

Det är lätt att känna sig matt. Politiker pratar om bostadsbrist, men blundar för att det inte bara handlar om att bygga mer – utan att bygga rätt, för rätt människor, till rätt pris. När Hyresgästföreningen slår fast att bristen omfattar minst 110 000 bostäder – samtidigt som Sveriges Allmännytta konstaterar att vakansgraden i nybyggda hyresrätter fördubblats på bara ett år – då måste vi våga ställa de obekväma frågorna.

💸 För dyra för vanligt folk

De tomma lägenheterna finns inte i områden där folk inte vill bo. De finns där hyrorna är för höga. Där ettor och tvåor nybyggs till 9 000–12 000 kronor i månaden. Det är inte människor som saknas. Det är betalningsförmåga. För det har blivit vinstintresset, inte bostadsbehovet, som styr svensk bostadspolitik.

Under decennier har staten monterat ner det politiska ansvarstagandet.

• Byggsubventioner försvann.

• Allmännyttan tvingades verka affärsmässigt.

• Planmonopolet lämnades till kommuner utan verktyg att ta ett helhetsansvar.

Marknaden har fått fria tyglar – och har svarat med att bygga för de köpstarka. Resten får vänta. Eller tränga ihop sig. Eller bo andrahand. Eller tvingas tacka nej till jobb eller studier på annan ort. Sverige 2025.

Fem åtgärder vi borde sätta igång – nu

1. Inför ett statligt stöd för billiga hyresrätter. Bygg för behov, inte bara lönsamhet. Ställ sociala krav för att få ta del av pengarna.

2. Ge allmännyttan ett samhällsuppdrag igen. Slopa affärsmässighetskravet vid nyproduktion. Låt kommunerna bygga för helheten, inte bara för marknadens "efterfrågan".

3. Inför statlig hyresgaranti för tomma nybyggen. Så kan hyrorna sänkas till nivåer folk har råd med – utan att fastighetsägare behöver stå med full förlust.

4. Planera regionalt. Bostadsbrist är inte enskilda kommuners fel. Vi behöver ett statligt samordnat bostadsförsörjningsmål, med bindande planeringsansvar.

5. Gör rätten till bostad till en del av välfärden. Precis som skolan, vården och äldreomsorgen. Bostaden är inte en konsumtionsvara – den är en förutsättning för trygghet, studier, jobb och frihet.

För en bostadspolitik som tar ansvar

Vi behöver sluta prata om bostadsbrist som om den vore ett naturfenomen. Det här är en politiskt skapad ojämlikhet. Och den kräver politiskt ansvar – inte fler bortförklaringar.

Bostadsmarknaden kommer inte lösa detta själv.
Det kan bara en stark, progressiv politik göra. 

Vad säger bostadsministern?

Enligt SVT/Ekonominyheterna och Omni har Andreas Carlson kommenterat situationen med att fler än 20 000 hyreslägenheter står tomma i Sverige – trots att det saknas omkring 110 000 bostäder:

"Tomma lägenheter i nybyggda områden kan komma att fyllas i takt med att dessa områden exploateras och utvecklas." SVT Nyheter+8Omni+8SvD.se+8

Han pekar alltså på ett långsiktigt perspektiv: att nyproduktion tenderar att attrahera fler hyresgäster med tiden, när områdena växer fram. Omni

Han har också drivit frågor om att underlätta privatuthyrning som ett sätt att bättre använda det befintliga bostadsbeståndet:

"Hur många bostadsrätter som står tomma från tid till annan finns det? Också jättemånga… Det här handlar om att på ett hållbart sätt använda det befintliga bostadsbeståndet."

Det syftar på regeringens utredning om uthyrningsregler för privatägda bostäder – med ambitionen att fler ska kunna hyra ut sitt extra rum eller bostad till de som.  

Vad kräver oppositionen?

Vänsterpartiet

• Återinför investeringsstödet för hyresrätter med rimliga hyror, särskilt i bristområden.

• Avskaffa affärsmässighetskravet för allmännyttan – ge kommunala bostadsbolag möjlighet att bygga för behov, inte vinst.

• Skydda hyresrätten mot marknadshyror och avreglering.

• Lagstadga rätten till bostad, särskilt för unga, äldre och låginkomsttagare.

• Inför hyresgaranti så att människor kan flytta in i vakanser trots begränsad ekonomi.

Socialdemokraterna

• Bygg prisvärda hyresrätter där människor bor och arbetar, inte bara där marknaden tror det är lönsamt.

• Stärk det statliga stödet till kommuner som bygger bostäder för grupper med svag ställning på marknaden.

• Ge allmännyttan samhällsansvar på riktigt – och återställ det som borgerliga regeringar monterat ned.

• Förenkla men inte avreglera planprocesser – rätt att överklaga ska finnas kvar, men processen göras snabbare.

Centerpartiet

• Vill se ökad byggtakt och enklare byggregler, men kritiserar regeringen för att "låta bostadsbristen växa".

• Förordar regional bostadsplanering, där kommuner samarbetar för att täcka bostadsbehovet.

• Vill ha skatteincitament för fler hyresrätter i hela landet – inte bara i tillväxtregioner.

• Trycker på behovet av att öka rörligheten på bostadsmarknaden – bland annat via lättnader i flyttskatter och regler för uthyrning.

Miljöpartiet

• Stödjer ett återinfört investeringsstöd med klimatprofil, riktat mot energieffektiva och billiga bostäder.

• Vill se ett bredare statligt ansvar för bostadsförsörjning, särskilt i klimatutsatta och socialt utsatta områden.

• Föreslår en social bostadsmodell med tydliga statliga mål, samverkan med civilsamhälle och hållbart byggande.

• Prioriterar bostäder nära kollektivtrafik – särskilt i klimatsmarta stadsdelar.

Gemensam linje i oppositionen

1. Staten måste ta ett större ansvar.
   Marknaden klarar inte att bygga bostäder för dem som har lägst inkomster eller mest behov.

2. Det behövs statligt stöd till prisvärda hyresrätter.
   Investeringsstödet bör återinföras – med fokus på unga, äldre, ensamstående, nyanlända och låginkomsttagare.

3. Allmännyttan måste få tillbaka sitt samhällsuppdrag.
   Kravet på affärsmässighet hindrar kommunerna från att agera där det behövs som mest.

4. Hyresrätten ska skyddas – inte liberaliseras.
   Det ska vara möjligt att bo tryggt med rimlig hyra även utan hög lön eller föräldrakapital.

Slutsats

Medan regeringen mest verkar vänta på att marknaden "fyller tomrummen", kräver oppositionen politisk handling:

• Stöd till byggande,

• Lägre hyror,

• Bättre planering,

• Och framför allt – att bostaden ses som en social rättighet, inte som en marknadsvara.

Det är inte bara ett alternativ – det är en förutsättning för jämlikhet, trygghet och framtidstro.