Svidande kritik mot Kulturkanonen!

Vad är Kulturkanonen?

• Kulturkanonen är en nationell lista över 100 kulturella verk och företeelser — 50 konstnärliga, 50 samhälleliga — som anses definiera svensk kultur och identitet .
• Den är ett initiativ i enlighet med Tidöavtalet (2022) och leds av historikern Lars Trägårdh .
• Verk måste vara minst 50 år gamla, vilket exkluderar mer moderna kulturella aktörer som ABBA .
• Listan innehåller allt från Pippi Långstrump till IKEA, Nobelpriset, Flygande Jakob och pappaledighet .
• Arbetet har tagit cirka två år och kostat omkring åtta miljoner kronor .

Vad säger krikerna.

Björn Wiman – Kulturkanon som "potemkinkuliss"

• DN:s kulturchef Björn Wiman förkastar initiativet som en "potemkinkuliss" — ett skenbygge som försöker dölja bristen på verkliga kulturpolitiska satsningar. Han påpekar hur regeringen samtidigt har genomfört nedskärningar inom folkbildning, folkhögskolor och studiecirklar, vilket gör satsningen symbolisk snarare än substantiell .

Politisk opposition (Socialdemokraterna och Miljöpartiet)

• S (Lawen Redar): Hon kallar satsningen märklig och menar att den bryter mot politiska löften om armlängds avstånd mellan politik och kultur. Kritiken riktas även mot att minoritetsperspektiv inte beaktats .
• MP (Amanda Lind): Argumenterar för att Kulturkanonen inte löser verkliga kulturutmaningar — reptoriker stängs, kulturlivet i glesbygd utarmas, och public service stramas åt .

Fackförbundet DIK – "beställningsjobb"

• Anna Troberg från DIK ser Kulturkanonen som en politiskt motivierad kontrollmekanism, ett "beställningsjobb från Sverigedemokraterna". Hon menar att det som verkligen behövs är långsiktig finansiering för kulturskola, bibliotek och kulturella institutioner .

Nationella minoriteter – Exkluderade och marginaliserade

• Representanter för samer, tornedalingar med flera har uttryckt att de inte blivit tillräckligt involverade, vilket strider mot det lagstadgade inflytandet för nationella minoriteter .

Debattörer som Göran Greider och Ebba Witt-Brattström

• Göran Greider: Kritiserar bristen på konfliktförståelse genom att utesluta arbetarförfattare som Moa Martinson och Ivar Lo Johansson — vilket enligt honom visar en konservativ sida av kulturpolitiken .
• Ebba Witt-Brattström: Påpekar att listan domineras av äldre män, trots att kvinnors kamp är del av berättelsen. Hon ifrågasätter även urvalet, ex vis Hilma af Klint, men menar att listan ändå bidrar till debatt .

Andra kulturröster – Omni-sammanställningar

• Johan Hilton (GP): Kallar initiativet cyniskt, särskilt i ljuset av nedskärningar i kulturgemenskapen.
• Johannes Klenell (Arbetet): Ser hela idén som irrelevant och oförmögen att främja integration.
• Anton Bennedrant (SR): Skeptisk till om urval som operan "Aniara" verkligen når bred publik.
• Karin Pettersson (Aftonbladet): Kritiskt till den snäva expertgruppen och bortfall av folkkära profiler som Hasse och Tage .

Aftonbladets ledare – Politisk avledning

• Ledarskribenten kallar projektet "ett slag i luften", en symbolisk avledningsmanöver som undviker de verkliga problemen i kulturpolitiken .

Interna konflikter inom kommittén

• Två ledamöter, inklusive Marlen Eskander, har hoppat av kommittén. De kritiserar att uppdraget blivit för subjektivt och pekar på konflikter kring ledarskapet (Lars Trägårdh) och ideologiska kopplingar (koppling till Ax:son Johnson-stiftelsen)