Sverigedemokraternas vitbok väcker fler frågor än svar

Publicerad: 26 juni 2025

VISBY. Efter två års väntan släppte Sverigedemokraterna i dag sin vitbok – ett historiskt dokument som enligt partiet ska redovisa dess egna rötter och extremistiska bakgrund. Men reaktionerna är många och skarpa: boken beskrivs av forskare och kritiker som ett PR-styrt projekt, snarare än en ärlig självrannsakan.

Ett omfattande dokument – men med snäva ramar

Vitboken, som fått titeln "Sverigedemokraterna och tiden som formade partiet", är framtagen av idéhistorikern Tony Gustafsson. På över 700 sidor kartläggs delar av partiets kopplingar till högerextremism, antisemitism och nazistisk symbolism under det sena 80- och 90-talet.

Men bokens uppdragsgivare är själva partiledningen – och det märks, enligt kritiker.

– "Det är en forskningsinsats inom kontrollerade ramar. Det finns ett tydligt urval, där obekväma slutsatser tonas ned och helhetsbilden förloras," säger statsvetaren Ulf Bjereld.

Gustafsson har också tidigare varit medlem i SD – något som väckt stark kritik mot både bokens trovärdighet och dess forskningsetiska förutsättningar.

Stark kritik från både vänster och höger

Reaktionerna efter publiceringen lät inte vänta på sig. Flera tunga röster inom svensk press riktar misstänksamhet mot bokens syfte.

– "Denna vitbok är en sköld, inte en spegel," skriver Expressens Victor Malm och menar att det handlar mer om att skydda partiet än att erkänna förflutna felsteg.

Gotlands Folkblad går längre och kallar hela initiativet "en halvsjabbig PR-kampanj" som syftar till att ge SD legitimitet inför en framtida regeringsbildning.

Flera ledarsidor frågar sig också varför boken inte analyserar partiets nutida ideologiska förlängningar – exempelvis kopplingarna till kulturkrig, främlingsfientlig retorik och konspirationsteorier.

Interna reaktioner: "Förbannad och äcklad"

Inom partiet har reaktionerna varit delade. Mattias Karlsson, tidigare ideolog och en av SD:s grundbultar, sade i Almedalen att han blev "förbannad och äcklad" när han läste om partiets tidiga antisemitism. Jimmie Åkesson kallade uppgifterna "nedslående" men tonade samtidigt ned betydelsen:

– "Det här är historia, vi har gått vidare," sa Åkesson.

Men partiet har inte presenterat några åtgärder som följd av vitboken. Inga uteslutningar. Ingen ny värdegrund. Inga krav på utbildning för partiföreträdare.

Det får flera bedömare att se boken som en punktinsats – snarare än startskottet för förnyelse.

Historisk revision eller historieskrivning?

Flera forskare pekar också på att vitboken, trots sitt dokumenterande syfte, är selektiv. Den saknar fördjupad analys kring varför högerextrema idéer kunde frodas under så lång tid, och hur de påverkat partiets interna kultur långt efter 90-talet.

– "Det är en dokumentation, inte en självrannsakan. Och den tar slut där det blir som mest intressant: när rörelsen började städa ut symbolerna, men inte nödvändigtvis idéerna," säger Christer Mattsson från Segerstedtinstitutet.

Hemlighetskultur kring publicering

Trots att vitboken behandlar centrala frågor om nazism och extremism, trycktes endast 100 fysiska exemplar – utan digital release  

Judiska Centralrådet: försiktigt hopp, men krav på handling

• Aron Verständig, ordförande, välkomnar att SD lämnar ut en officiell ursäkt till judar och släpper dokumentationen.

• Men han betonar att ett "seriöst erkännande" måste följas av åtgärder, inklusive tydlig nolltolerans mot antisemitism och andra rasistiska uttryck jfst.se+14svd.se+14omni.se+14.

• Judiska Kommittén mot antisemitism (SKMA) är däremot kritiska och ser SD:s ursäkt som otrovärdig politisk spelstrategi 

Forskarperspektiv: gediget, men okritiskt

• Historikern Christer Mattsson (Segerstedtinstitutet): boken är en saklig redogörelse, men saknar analys – särskilt om varför högerextrema idéer levt kvar längre än bara tidigt stadium 

• Genom att bara dokumentera utan att analysera, förlorar vitboken potentialen att fungera som lärande instrument.

Politiker och kritiker: undanflykter och symbolpolitik

• Mattias Karlsson (SD): uttrycker avsky över bokens avslöjanden och ser dem som en nödvändig reningsprocess, men belyser vikten av att separera tidigt arv från nutida politik 

• Niklas Wykman (M) kallar SD:s bakgrund för "sunkig" och tvistar med Åkesson om vem som har mest skamfylld historik 

Massmedia: PR-manöver eller förändring?

• Expressens Victor Malm menar att vitboken är ett PR-stunt, en försök att skimma av kritik utan efterföljande handling.

• Gotlands Folkblad beskriver initiativet som "en halvsjabbig PR-kampanj" – motivet är inte försoning utan imagebyggande

Slutsats: Symbolisk men otillräcklig

Vitboken markerar ett nytt kapitel i Sverigedemokraternas historia – men inte nödvändigtvis en ny riktning. Kritiken är omfattande, och frågorna hopar sig: är det ett första steg mot förändring eller en taktisk manöver i en valstrategisk tid?

Utan konkreta politiska följder eller värdegrundsförändringar riskerar vitboken att bli just det många befarar: ett dokument som är till för att lugna väljare och koalitionspartners, inte för att ompröva en ideologisk resa.