Söndagskrönika - Sverige styrs – men vart är vi på väg?

Det är något märkligt med svensk inrikespolitik just nu. Regeringen sitter. Budgetar klubbas. Presskonferenser hålls. Ändå finns en växande känsla av stillastående – som om politiken rör sig, men utan riktning.

Efter flera år av kriser borde fokus vara självklart: hushållens ekonomi, jobben, välfärdens slitna grund och den långsiktiga klimatomställningen. I stället fastnar regeringen i symbolpolitik och kortsiktiga lösningar. Ordning och reda utlovas – men i praktiken pressas vanliga löntagare, arbetslösheten biter sig fast och kommuner lämnas med ett ansvar de saknar verktyg för.

Men ansvaret stannar inte vid regeringskansliet. För Socialdemokraterna räcker det inte att konstatera att utvecklingen går åt fel håll. Ett parti som vill leda landet måste också visa att det finns en annan väg – och ta ansvar för att peka ut den.

Socialdemokratin har burit Sverige genom omställningar förr. Med jobb i centrum, stark välfärd och en aktiv stat som tog ansvar när marknaden inte räckte till. Den traditionen är inte historia – den är högaktuell. I dag behövs samma tydlighet: full sysselsättning som mål, inte som from förhoppning. En välfärd som styrs efter behov, inte plånbok. En klimatpolitik som både minskar utsläpp och skapar nya jobb i hela landet.

Det innebär också att våga vara konkret. Hur ska hushållens ekonomi stärkas när priserna skenar? Hur ska arbetslösheten pressas tillbaka med utbildning, investeringar och industripolitik – inte bara matchningsretorik? Hur ska kommuner och regioner få långsiktiga villkor så att skolan, vården och omsorgen fungerar även nästa år?

Här har Socialdemokraterna ett dubbelt ansvar. Att vara en tydlig opposition mot en regering som abdikerar från sitt samhällsansvar – men också att formulera ett trovärdigt regeringsalternativ. Väljarna behöver inte fler slagord. De behöver en sammanhållen berättelse om vart Sverige ska, och varför.

För just nu är problemet inte bristen på förslag. Problemet är bristen på riktning. Och om Socialdemokraterna vill vinna tillbaka förtroendet som statsbärande parti krävs mer än kritik. Det krävs ledarskap.

Söndagar är till för eftertanke. För Socialdemokratin borde de också vara till för självklarheten i den egna rollen: att aldrig nöja sig med att kommentera utvecklingen – utan ta ansvar för att förändra den.