Sverige mot 2030-målen – en klimatplan utan ryggrad

Vad är målet?

Regeringens klimatstrategi bygger på att nå nettonollutsläpp senast 2045, med en "mjukare linje" för perioden fram till 2030 och vidare initierad utredning om ett nationellt utsläppshandelssystem (ETS2). Men mycket tydligt – det saknas konkreta mål och åtgärder för den kritiska 2030-perioden .

Vad görs – och vad görs inte?

De enda större nu utannonserade systemen är kopplade till EU:s ETS2, som börjar gälla tidigast 2027. Klimatminister Pourmokhtari vill inte ens säga när utsläppen kan börja minska – planen består av utredningar och framtida lagförslag, inga omedelbara åtgärder .

Ingen räknade med faktisk minskning före 2025—och effekterna blir heller inte synliga förrän mitt i mandatperioden, vilket innebär att utsläppen kommer att öka fram till 2030 istället för att minska .

Vad säger expertkritiken?

• Klimatpolitiska rådet slår fast att planen inte lever upp till klimatlagens krav. Utsläpp bedöms öka, inga tidsangivelser finns och ansvar skjuts över till framtiden .
• OECD underkänner regeringens politik: sänkta bränsleskatter, minskad biodrivmedelsplikt och osäkerhet gör att Sverige riskerar att missa både nationella och EU-mål. OECD kräver att Sverige återgår till grön skatteväxling och ambitiös miljöpolitik .
• Svensk Vindenergi påpekar att planen endast antar att förnybar andel ökar med ~1 procentenhet fram till 2030 – långt under det EU-förväntade 76–78 %. Det skadar såväl klimatmål som industrins konkurrenskraft .

Effekten blir… ingenting?

Trots att klimatmålen ska nås i etapper, saknar handlingsplanen prognoser för utsläppsminskningar och konkret påverkan. I budgetens klimatbilaga har sifferdata raderats – vilket fler tjänstemän internt beskrivit som att regeringen försöker dölja att politiken inte leder någonstans .

Resultatet? En plan utan trovärdig styrning. Utsläppen förväntas inte bara ligga kvar utan faktiskt öka under mandatperioden – eftersom neddragningar ersätts av sänkt reduktionsplikt och billigare fossilt bränsle .

Vad saknas i planen?

1. Tidsatta etappmål för 2030 – definierade utsläppsreduktioner som följder beslut.
2. Skärpt klimatbeskattning och reduktionsplikt – avskaffade i stället för att skärpas.
3. Storskaliga satsningar på förnybar energi, CCS, klimatinfrastruktur – långsiktig kärnkraft prioriteras; andra lösningar glöms bort .
4. Investeringar, stöd och regler för industrins omställning – osäkerhet hotar Sveriges gröna försprång, varnar företag inom Preem, Scania och SSAB .
5. Koppling till välfärdspolitik – Klimatsossarna inom S kräver en satsning motsvarande välfärdsbygget, och ett ideologiskt ansvar hos socialdemokratin .

En plan utåt – men inte framåt

Regeringens klimatplan innehåller vision och ambition, men saknar ryggrad och drivkraft. Utan åtgärder, kalkylerad effekt eller konkreta delmål blir den en symbolpolitik snarare än en strategi för verklig omställning. 2030-årsmålen blir med regeringens politik omöjliga att uppnå – med risk för EU-straffavgifter, förlorad konkurrenskraft och rättsliga krav enligt ICJ:s rådgivande yttrande som tydligt markerar att klimatpassivitet kan vara folkrättsligt problematiskt .

Reaktioner visar vägen framåt

• Intern klimatdebatt inom S och C signalerar att regeringen behöver forcerad klimatpolitik inför valrörelsen – men saknar inflytande till att driva den snabbt nog.
• OECD och expertgrupper pekar på att klimatlagen måste följas i handling, inte aviseras i framtid.
• Opinionen – från väljare till näringsliv – kräver fler konkreta verktyg, investeringar och styrmedel nu.

Rekommendationer regeringen borde agera på:

• Införa höjd koldioxidskatt för transport och fossil diesel, snabbt.
• Återinföra och stärka miljöbilsbonus och reduktionsplikt.
• Sätta tidsatta delmål med transparens för 2030 och aktiv klimatbudgetuppföljning.
• Utarbeta ett nationellt utsläppshandelssystem (ETS2) men med tidplan fastslagen och implementering klar före 2027.
• Satsa offensivt på industrins klimatomställning: laddinfrastruktur, CCS, sol och vind, i samverkan med näringslivet.