Sverige förtjänar bättre än rädsla och splittring
När Jimmie Åkesson öppet kräver att Sverigedemokraterna ska få tre av regeringens tyngsta ministerposter – inklusive migrationsministerposten – handlar det inte längre om ett missnöjesparti vid sidan av makten. Det är ett parti som nu kräver att få styra Sverige på djupet.
Det svenska folket måste förstå vad detta faktiskt innebär.
Det handlar inte bara om vilka som sitter vid regeringsbordet. Det handlar om vilken riktning Sverige tar. Om vilket samhälle våra barn ska växa upp i. Om vi ska bygga Sverige starkare tillsammans – eller låta rädsla splittra oss.
SD vill kontrollera rättspolitiken, migrationen, utrikespolitiken och statens finanser. Det skulle innebära den största högerradikala maktförskjutningen i modern svensk historia.
Samtidigt försöker partiet desperat sudda bort sin egen historia.
Sanningen är att SD bildades i miljöer där personer med kopplingar till nynazism och vit makt-rörelsen spelade centrala roller. Det är inte "vänsterretorik" – det är historiskt dokumenterat. Många av dessa personer är borta idag, men frågan är större än så: vilka idéer lever kvar i väggarna?
När SD gång på gång pekar ut invandrare, muslimer och människor med utländsk bakgrund som samhällsproblem, förgiftas samhällsklimatet. När nationalism görs till lösningen på varje problem växer misstänksamheten mellan människor. Det märks redan.
Vi måste också våga vara självkritiska.
Socialdemokratin och andra etablerade partier har under lång tid underskattat människors oro över segregation, kriminalitet och otrygghet. För många har samhället känts svagare; vårdköerna har blivit längre, skolorna sämre och framtiden osäkrare. Då växer grogrunden för de som lovar enkla lösningar och hårdare tag.
Men Sverige blir inte starkare av att människor ställs mot varandra.
Vi bygger inte trygghet genom att skapa en klyfta mellan "vi" och "dom". Vi bygger trygghet genom fungerande skolor, riktiga jobb, en stark välfärd och ett samhälle där människor känner framtidstro igen. Det är där socialdemokratin måste visa ledarskap.
Vi behöver fler poliser och en kompromisslös kamp mot gängen – ja. Men vi behöver också fler vuxna i skolan, fler fritidsaktiviteter och fler jobb i områden där hopplösheten bitit sig fast. Vi behöver en stram och ansvarsfull migrationspolitik, men utan att förlora vår mänsklighet.
Framför allt behöver Sverige mindre kulturkrig och mer samhällsbygge.
För vanliga människor handlar politik ytterst om det mest grundläggande:
• Har jag råd med maten?
• Får mina barn en bra skola?
• Finns vården där när mina föräldrar blir sjuka?
• Är mitt närområde tryggt?
När de frågorna får svar, minskar utrymmet för högerpopulism och extremism.
Valet handlar därför inte bara om höger eller vänster. Det är ett vägval mellan två samhällsidéer: Ett Sverige där människor hålls ihop av solidaritet, jämlikhet och gemensamt ansvar. Eller ett Sverige där rädsla, misstänksamhet och nationalism får styra politiken.