Svensk politisk analys: COP30 visar världens klimatkris – och Sveriges svikna ansvar

När COP30 nu inleds i Belém står världen inför ett vägskäl. Vetenskapen är glasklar: vi är på väg att missa 1,5-gradersmålet och redan idag ser vi kollapsande ekosystem och akuta sociala konsekvenser. Men i stället för att samla världen till kraftfull handling präglas konferensen av svagt globalt ledarskap och politisk frånvaro från flera av de största utsläppsländerna.

Samtidigt blottläggs Sveriges snabbt försvagade klimatprofil.

Sverige: Från föregångsland – till frågetecken

Under två decennier byggde Sverige upp ett internationellt rykte som klimatpolitiskt föregångsland. Det gav oss tyngd i förhandlingar och gjorde att vi kunde driva på EU och internationella samarbeten.

Men de senaste två åren har bilden förändrats dramatiskt.

Regeringen har:

• Sänkt ambitionerna i klimatpolitiken

• Avbrutit eller försvagat styrmedel för utsläppsminskningar

• Prioriterat billig bensin framför hållbara lösningar

• Sänkt trovärdigheten i internationella forum

Ett land som knappt längre klarar sina egna mål får svårt att driva på för global handlingskraft.

Inför COP30 saknas tydliga besked om:

– Vilken klimatfinansiering Sverige är redo att bidra med

– Hur man tänker stärka biologisk mångfald och skogsskydd

– Hur urfolks rättigheter ska lyftas

Därför är risken stor att Sverige blir åskådare, inte pådrivare.

Utsläppsländer sviker – men Sverige kunde ha fyllt tomrummet

USA:s frånvaro på hög nivå under COP30 ger ett tydligt geopolitiskt tomrum. I bästa av världar kunde EU — och Sverige — kliva fram och bygga koalitioner för mer radikala klimatåtgärder.

Men Sverige är inte längre det land man lyssnar på.

Regeringens signaler har varit dubbelbottnade: man talar om klimatomställning, men agerar för ökade utsläpp. Det märks internationellt. Förtroendekapitalet är skadat — och det går snabbt utför, men tar lång tid att bygga upp.

Ursprungsbefolkningarna: Rättigheter i fokus – men Sverige är tyst

Att COP30 hålls i Amazonas för första gången är mer än symboliskt. Urfolk är nyckelaktörer i kampen mot skogsskövling, och deras områden är i regel bättre skyddade än statens.

Representanter från Anderna och Amazonas kräver:

• Markrättigheter

• Betydande deltagande i klimatprocesser

• Ekonomiskt stöd kopplat till naturvård

Sverige har historiskt försvarat urfolks rättigheter, men i dag är vår röst svagare. När regeringens linje präglas av passivitet lämnas fältet öppet för andra – ofta med helt andra intressen.

Ett land som vill vara klimatledare kan inte tiga om landrättigheter, urfolksinflytande och skydd av kritiska ekosystem.

Klimatfinansiering: De rika länderna sviker – Sverige följer med

En central punkt i COP30 är finansiering. Utan medel kommer utvecklingsländer aldrig kunna ställa om sina ekonomier utan att hamna i fattigdom.

Diskussionen om 1,3 biljoner USD per år är historiskt viktig, men den kommer bli tom om rika länder — Sverige inräknat — inte faktiskt betalar.

Sverige reducerar nu sitt ansvar. Det är ekonomiskt kortsiktigt och moraliskt svagt.

Klimatkrisen är inte gratis. Att inte betala nu betyder att barnen får betala senare — med ränta.

Slutsats

COP30 visar tydligt att tiden är på väg att ta slut. Om 1,5-gradersmålet ska räddas krävs en historisk mobilisering — politiskt, socialt och ekonomiskt.

Sverige hade kunnat bidra till denna mobilisering.

Men idag lyser landet mer av frånvaro än av ansvarstagande.

Det är dags att återupprätta Sveriges roll som klimatföregångare:

• Ambitiös klimatpolitik hemma

• Stärkt finansiering till utvecklingsländer

• Försvar av urfolks rättigheter

• Koalitionsbyggande i EU och FN

Att luta sig tillbaka är inget alternativ.

Historien kommer döma dem som lät tiden rinna ut.