Svensk ekonomi – ett föräldralöst barn på busshållplatsen

Andreas Cervenka skriver i Aftonbladet att svensk ekonomi hösten 2025 är som ett föräldralöst barn som väntar på en förbarmande kram. Och han har rätt – det är precis så det känns. Vi står mitt i en ekonomisk verklighet där hushåll kämpar med skenande matpriser, företag håller andan inför nästa räntebesked, och staten mest verkar bläddra i manualen för hur man inte styr i motvind.

Det är som att lämna barnet vid en busshållplats och hoppas att någon annan tar hand om det. Problemet är bara att det är våra barn, vår framtid – och "någon annan" inte finns.

Här behövs politiska svar, inte fler undanflykter. En socialdemokratisk analys landar i att marknaden aldrig kommer lösa detta på egen hand. Vi måste ta tillbaka initiativet.

För det första: investera massivt i grön industri och klimatomställning, men gör det på ett sätt som stärker välfärden och jobben. Låt inte bidragen rinna ner i fickorna på de som ändå redan gör vinst – ställ krav på kollektivavtal, lokala investeringar och rejäla klimatresultat.

För det andra: sänk kostnaderna för vanliga hushåll genom riktade stöd till mat och energi – finansierat av en tillfällig förmögenhetsskatt på de absolut rikaste. Det är ingen socialistisk revolution, bara enkel rättvisa.

För det tredje: bygg ut trygghetssystemen istället för att montera ner dem. Sjukförsäkringen, A-kassan, pensionerna – alla behöver förstärkas för att möta både lågkonjunktur och en åldrande befolkning.

Att låta marknaden "sköta sig själv" har redan gett oss inflation, bostadskris och ökande klyftor. Nu krävs politiskt mod och konkreta åtgärder. Föräldralösa barn klarar sig inte bättre av att ignoreras – och svensk ekonomi kommer inte göra det heller.