Svensk ekonomi är “normal” – men människors liv är det inte

Regeringen säger att det värsta är över.
Verkligheten säger något annat.

Den senaste mätningen från Konjunkturinstitutet visar att hushållens framtidstro sjunker – och ligger kvar under det normala. Samtidigt planerar företagen att höja priserna igen.

Det är svårt att tänka sig en tydligare bild av läget i Sverige just nu.

För medan regeringen pekar på stabila kurvor, lever människor i en ekonomi som fortfarande skaver varje dag. Matpriserna är höga. Räntorna pressar hushållen. Marginalerna är borta.

Och nu riskerar kostnaderna att öka igen.

Det här är inte en tillfällig svacka. Det är ett politiskt misslyckande. Regeringen har gång på gång lutat sig tillbaka och väntat på att läget ska "normaliseras". Men för vanliga löntagare finns inget normalt i att behöva vända på varje krona, trots att man arbetar heltid.

Det är här klyftan går – inte mellan olika sektorer i ekonomin, utan mellan människors verklighet och regeringens verklighetsbild.

När Konjunkturinstitutet beskriver ekonomin som i stort sett normal, samtidigt som hushållen blir mer pessimistiska, då borde varningsklockorna ringa.

Men det gör de inte.

Istället fortsätter regeringen att tala om ljusare tider – som om de redan var här.

Det är de inte.

Och det märks i opinionen. Förtroendet för regeringens ekonomiska politik sviktar. Väljare söker något annat. Något mer jordnära. Något som tar deras ekonomiska verklighet på allvar.

Här finns en öppning – men också ett ansvar.

För Socialdemokraterna räcker det inte att ha rätt i kritiken. Det krävs också en tydlig riktning:

Sänk kostnadstrycket för vanliga hushåll – inför ett tillfälligt förstärkt barnbidrag (till exempel +300 kronor per barn och månad under ett år) och rikta skattesänkningar till låg- och medelinkomsttagare, inte till dem med högst inkomster.

Pressa tillbaka prisökningarna – ge Konkurrensverket i uppdrag att särskilt granska dagligvaruhandeln och inför skarpare verktyg mot oskäliga prishöjningar i koncentrerade marknader.

Stärk välfärden – och ungas fritid – i vardagen. Öka statsbidragen till kommuner och regioner öronmärkt för skola och sjukvård, men också för att sänka avgifter i kulturskola och idrottsföreningar. Inför ett nationellt fritidskort för barn och unga, så att ingen tvingas avstå fotbollsträningen eller musiklektionerna för att pengarna inte räcker.

Och investera Sverige starkare – genom ett tydligt investeringsprogram för jobb, utbildning och klimatomställning, där staten tar en mer aktiv roll i att få igång tillväxten.

För det är där politiken avgörs.

Inte i pressmeddelanden.
Inte i genomsnitt.
Utan vid köksbordet.

Och på fotbollsplanen.
Och i replokalen.
Och i vardagen där barn och unga växer upp.

Och där är läget fortfarande allt annat än normalt.