Sluta kasta ut människor som Sverige behöver – ändra lagarna nu!

Varje vecka läser vi om utvisningar som får det att krypa i kroppen. Barn som rycks från sina skolor, familjer som splittras, människor som etablerat sig på arbetsplatser där det råder brist – och som ändå kastas ut. Det är inte bara omoraliskt, det är fullständigt ogenomtänkt.

Socialdemokraterna genomförde ett paradigmskifte i migrationspolitiken, som skulle kombinera humanitet med krav på integration. Magdalena Andersson brukar skryta med detta – och det stämmer. Men vad som följer är sorgligt: många av de lagar som tidigare utredningar föreslagit har nu hårdnats av Tidö‑regeringen, så att utvisning blivit regel snarare än undantag. Och som om inte redan skärpt praxis vore nog, så står ännu fler lagförslag i kö för att göra reglerna ännu mer långtgående—inte för att skydda samhället, utan för att exkludera. Regeringen har nu tillsatt nya utredningar och lagförslag som signalerar en systematisk förvandling:

• Åklagare ska bli förpliktigade att yrka på utvisning för brott med strängare straff än böter – ett förslag som väntas kunna sexfaldiga utvisningarna, från omkring 500 till hela 3 000 per år om det genomförs i tid.
• Kraven för medborgarskap höjs drastiskt: Du måste aktivt stötta hela familjens integration, och kan bedömas via intervjuer med lärare eller grannar. Dessutom införs längre hemvist, strängare skötsamhetskrav och högre språknivåer.
• Regeringen vill möjliggöra längre förvarstider, elektronisk övervakning och fler former av uppsikt – ett system som skrämmer med kontroll och övervakning snarare än trygghet.

Det handlar om mer än bara stegvis åtstramning – det är ett fullskaligt regelverk i fritt fall bort från rättssäkerhet, bort från humanitet. Och detta är bara början.

Resultatet? Familjer separeras över små teknikaliteter, unga människor utvisas trots etablering i svenska skolor och arbetsplatser. Och det är just här Sverige skadar sig själv: vi har akut arbetskraftsbrist inom vård, bygg, restaurang och industri. De människor som nu utvisas är inte bara på väg att etablera sig på arbetsmarknaden – många bidrar redan i full fart. Varför i hela världen ska vi tvinga dem att lämna landet?

Det finns juridiska vägar att åtgärda detta – nu:

1. Återinför humanitär grund som huvudregel, inte undantag, för uppehållstillstånd – särskilt för barn och familjer.
2. Minska försörjningskraven till realistiska nivåer, där den enskildes möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden beaktas.
3. Förenkla anhöriginvandring och höj åldersgränser för anknytning, så familjer inte splittras på bagatellnivå.
4. Inför proportionalitet vid utvisning: små formella fel ska inte automatiskt ge utvisning, särskilt om personen redan är etablerad i Sverige.
5. Integrera arbetskraftsbehov i beslutet: personer med kompetens som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden ska kunna beviljas permanent uppehåll.

Detta handlar inte om generositet i största allmänhet – det handlar om rationell politik och humanitet. Om Sverige ska kunna möta arbetskraftsbrist och samtidigt leva upp till sina grundläggande värderingar, måste dessa lagar förändras nu.

Vi måste sluta kasta ut människor som Sverige behöver. Lagstiftningen måste ändras – och vi måste göra det innan nästa familj rivs isär, innan nästa barn blir traumatiserat och innan nästa etablerad yrkesperson tvingas lämna arbetsplatsen.

Humanitet. Förnuft. Arbetsmarknad. Det är dags att lagarna hinner ikapp verkligheten.