Skogen är inget frikort för regeringens klimatmisslyckande

När Naturvårdsverket nyligen redovisade att skogens koldioxidupptag ökat jublade delar av högern. Rubrikerna antydde att Sverige i praktiken redan nått klimatmålen. Men bakom glädjeropen döljer sig ett allvarligt problem: en regering som söker ursäkter i stället för att föra en klimatpolitik som faktiskt fungerar.

Naturvårdsverkets besked handlar om tillfälliga variationer i skogens nettoupptag – inte om en stabil och långsiktig lösning. Myndigheten har också varit tydlig med att Sverige inte är i linje med klimatmålen. Ändå används siffrorna nu för att relativisera uteblivna beslut om utsläppsminskningar, särskilt inom transportsektorn.

Detta sker samtidigt som Klimatpolitiska rådet i sina granskningar riktar hård kritik mot regeringens politik. Rådet konstaterar att nuvarande styrmedel inte räcker för att nå vare sig 2030-målen eller målet om nettonollutsläpp 2045. Sänkt reduktionsplikt, försvagade styrsignaler till transportsektorn och otydliga besked om framtida åtgärder pekas ut som centrala problem.

I det läget blir berättelsen om skogens ökade upptag ett politiskt bekvämt sidospår. Klimatforskaren Johan Rockström har varnat för att det är ett allvarligt missförstånd att tro att skogens kolsänka kan kompensera för oförmågan att fasa ut fossila utsläpp. Fossila utsläpp tillför nytt kol till atmosfären – medan skogen ingår i ett biologiskt kretslopp där upptag och utsläpp varierar över tid.

Dessutom är skogens roll långt ifrån säker. Klimatförändringarna ökar risken för bränder, stormar och skadeinsekter, samtidigt som ett högt avverkningstryck minskar möjligheten att bygga upp långsiktiga kolsänkor. Klimatpolitiska rådet har också varnat för att övertro på framtida upptag i skog och mark riskerar att bli ett sätt att skjuta svåra beslut på framtiden.

EU:s regelverk är tydligt: möjligheten att räkna in skogens upptag i klimatmålen är strikt begränsad. Anledningen är enkel. Om naturens variationer tillåts ersätta politiska åtgärder urholkas hela klimatpolitiken. Det är just därför som huvudansvaret alltid ligger på att minska de faktiska utsläppen.

Sverige har tidigare varit ett föregångsland i klimatpolitiken. Men i dag används skogen allt oftare som en retorisk livboj för en politik som tappat fart. Det är inte skogen som brister – det är den politiska viljan.

Att nå klimatmålen kräver tydliga styrmedel, långsiktighet och mod att stå fast vid fattade beslut. Skogen kan vara en del av lösningen, men den kan aldrig ersätta en politik som vågar ta itu med de fossila utsläppen.

Champagnen får vänta. Klimatarbetet också – om regeringen inte byter kurs.

Fakta: Skogen, regeringen och klimatmålen

• Naturvårdsverket bedömer att Sverige inte är i linje med klimatmålen och att utsläppsminskningarna går för långsamt.
• Klimatpolitiska rådet kritiserar regeringens klimatpolitik för otillräckliga styrmedel, särskilt inom transportsektorn.
• Sänkt reduktionsplikt har lett till ökade utsläpp och försvårar måluppfyllelsen till 2030.
• Skogens kolsänka varierar kraftigt mellan år och kan snabbt försvagas av bränder, avverkning och klimatstress.
• EU:s klimatregler tillåter endast begränsad kvittning av utsläpp med skogligt upptag.
• Klimatforskare, däribland Johan Rockström, varnar för att övertro på skogens roll riskerar att fördröja nödvändiga utsläppsminskningar.