SD rensar i leden – inför valet vässas kontrollen

Sverigedemokraternas valberedning har föreslagit att riksdagsledamoten Jessica Stegrud ska lämna partistyrelsen. I stället föreslås Dennis Dioukarev ta hennes plats när partiet håller kongress i november. Det är ett besked som landar i ett känsligt politiskt skede och säger mer om SD:s strategiska tänkande än vad som framgår vid en första anblick.

Stegrud har under hösten upprepade gånger hamnat i hetluften efter uttalanden där hon lyft fram politikers etnicitet – bland annat när hon kallade Socialdemokraten Lawen Redar för "svenskfödd kurd" och kulturminister Parisa Liljestrand för "perser". Uttalandena väckte kritik inte bara från oppositionen utan också inom regeringsunderlaget. För Moderaterna, som leder regeringen, blir det svårt att stå nära ett parti vars toppföreträdare offentligt kategoriserar deras ministrar efter ursprung.

Därför är valet att peta Stegrud inte svårt att tolka. SD går nu in i valåret med en uttalad målsättning: att framstå som ett seriöst, regeringsdugligt parti. Det kräver en hårdare intern kontroll och mindre utrymme för spontana utspel som stör relationen med Moderaterna och skrämmer bort mer moderata väljare.

I praktiken handlar det om att partiet försöker flytta ut personer som kan bli en belastning – inte nödvändigtvis för att de brutit mot partilinjen, utan för att de riskerar att bli ett kommunikationsproblem.

Stegrud kan mycket väl fortsätta inom politiken, men från en position längre från centrum. För SD är det viktigaste just nu att presentera en enhetlig front, fri från profilering som påminner om partiets mer etnifierade rötter.

Valet av ersättare, riksdagsledamoten Dennis Dioukarev, förstärker bilden. Dioukarev har låg medieprofil och uppfattas som lojal och kontrollerad. Det är egenskaper som är värdefulla för ett parti som vill maximera sin trovärdighet inför ett val där allt fler väljare rör sig mot mitten.

Sammantaget är Stegruds petning inte ett tecken på ideologisk kursändring. Snarare är det ett uttryck för SD:s förvandling: från outsiderparti till maktspelare som gör vad som krävs för att vinna inflytande. Retoriken om ordning och reda gäller inte bara kriminalpolitiken – den gäller också internt. Ju närmare makten, desto mindre tolerans för risk.

Frågan är hur länge SD kan balansera mellan en hård kärna som vill se ett mer konfrontativt parti och den växande väljarskara som hellre ser stabilitet än konflikt. Men just nu är svaret tydligt: kontrollen står i centrum.