När samtalet i sig blir alibi – varför dagens möte mellan USA och Ryssland väcker oro

I dag möts USA:s nye utrikesminister Marco Rubio och Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov i Kuala Lumpur. Det beskrivs som ett viktigt diplomatiskt möte, ett tecken på att kanaler hålls öppna trots kriget i Ukraina. Men frågan är: vad är det egentligen vi bevittnar? En väg mot fred – eller ännu ett exempel på hur principer sätts på paus när stormakter spelar sitt spel?

Samtalet sker samtidigt som ryska raketer fortsätter att falla över Ukraina. I dagarna har civila mål attackerats i bland annat Dnipro och Mykolajiv. Det är alltså mitt i en intensiv och olaglig krigsföring som Lavrov tas emot i ett formellt sammanhang – av en amerikansk regering som annars säger sig stå fast vid folkrätten.

Symboliken är tydlig – och farlig

Diplomati kan vara nödvändig även i konflikt. Men samtalens villkor spelar roll. Ett möte som detta – utan förhandskrav, utan synligt tryck på Ryssland att förändra sitt agerande – riskerar att legitimera status quo. Man ger intrycket att Kremls företrädare fortfarande är en aktör bland andra, snarare än ansvariga för det största kriget i Europa sedan 1945.

Och det sker inte i ett vakuum. Det här är andra gången på kort tid som Lavrov bjuds in till internationell scen – senast i Saudiarabien i vintras. Den röda linjen verkar långsamt förskjutas. Det som först var otänkbart blir tillfälligt, och tillfälligt blir till rutin.

Vad vill USA uppnå?

Från amerikanskt håll säger man att det handlar om att "upprätthålla kontakt". Kanske finns en strategi bakom: att undvika direkta missförstånd, att hålla dörrar öppna. Men varför sker då mötet så offentligt? Varför nu – när Ryssland trappar upp både militärt och retoriskt?

Det är inte diplomatin i sig som är problemet. Det är frånvaron av tydlighet. Inga signaler har kommit om att USA kräver något konkret av Ryssland inför eller under mötet. Inga tecken på att Ukraina är inbjudet att medverka. Det riskerar att skapa en bild av att två stormakter återigen förhandlar över huvudet på mindre länder.

En farlig normalisering

Att kriget i Ukraina blivit en del av bakgrundsbruset i internationell politik är en utveckling vi måste se upp med. Det är just genom den sortens förskjutningar – där man fortsätter mötas, fortsätter tala, utan att ställa krav – som ett illegitimt angreppskrig sakta förlorar sin politiska laddning.

Samtidigt skickar USA nya vapensystem till Ukraina. Samma dag som detta möte äger rum. Det är en dubbelhet som skaver. Vapen i ena handen, samtal i den andra – men inga tydliga besked om mål eller gränser.

Vi måste hålla blicken skarp

Det är inte fel att samtala. Men det är farligt att göra det utan tydliga principer. Mötet i Kuala Lumpur borde åtminstone ha föregåtts av tydliga krav: att Ryssland stoppar angreppen mot civila, att man öppnar för förhandlingar med Ukraina, att folkrätten respekteras. Men inget av detta har kommunicerats.

Det sänder en signal – inte bara till Ryssland, utan till världen – om att man kan föra krig, begå övergrepp och ändå få vara med i värmen.

Samtal behövs. Men inte på bekostnad av rättvisa, ansvar och solidaritet.