Regeringens Somalia-upplägg väcker nya frågor – och ministeransvaret kan inte bortförklaras

Avslöjandena om att Sverige finansierar tre somaliska "tjänstemän" – utan att någon svensk myndighet vet vilka de är – har skakat om debatten kring tvångsutvisningarna. Det är en situation som sätter ljuset på något mycket större än enskilda oklarheter i ett avtal. Det handlar om själva fundamentet i svensk förvaltning: statens kontroll över offentlig finansiering.

Enligt regeringen ska dessa tre personer bistå med identitetskontroller vid tvångsutvisningar. Men när varken Migrationsverket, Polisen eller Justitiedepartementet kan redogöra för vilka individer som får svenska skattemedel, är det omöjligt att hävda att upplägget är transparent eller rättssäkert. Avsaknaden av dokumenterade arbetsuppgifter, mätbara resultat och tydliga kontaktvägar gör dessutom att modellen liknar det som i andra länder kallas spöktjänster – löner som betalas ut utan att något arbete går att verifiera.

Detta är inte ett personligt angrepp på migrationsministern. Det är en helt legitim och nödvändig kritik av regeringens styrning och kontroll. I ett land där korruptionsbekämpning och insyn varit bärande pelare i decennier duger det inte att hänvisa till att "inga tecken på oegentligheter" har setts, när den mest grundläggande insynen saknas. Att lita på god vilja är inte en förvaltningsprincip.

Ministeransvar innebär inte att en minister ska detaljstyra myndigheter – men det innebär ett ansvar att säkerställa att statens resurser används korrekt och att system finns på plats för att kunna följa upp dem. När pengar skickas till ett av världens mest korruptionsutsatta länder ökar också kraven på öppenhet och spårbarhet, inte tvärtom.

I ljuset av detta är det helt rimligt att kräva betydligt större klarhet från regeringen. Vem får pengarna? Vilket arbete utförs? Vilka resultat har uppnåtts? Och framför allt: hur kunde systemet utformas på ett sätt som lämnar svenska myndigheter i total okunskap om dem som finansieras?

Det här är inte en marginell teknikalitet. Det är en fråga om trovärdighet för svensk migrationspolitik, om ansvar inför skattebetalarna och om förtroendet för en regering som lovat ordning och reda. För att återupprätta den trovärdigheten krävs nu mer än allmänna försäkringar. Det krävs full insyn.

Fakta & källor

• SVT Nyheter – Granskning av regeringens Somalia-upplägg och okända mottagare av svenska biståndsmedel.
• Dagens Nyheter – Uppgifter om "spöktjänster" och bristande insyn i samarbetet.
• Svenska Dagbladet – Regeringens avtal samt KU-anmälningar från oppositionen.
• Transparency International – Varningar om risk för korruption kopplad till brist på transparens i utbetalningarna.