Regeringens kulturpolitik ifrågasätts – kritik mot nedskärningar och privatiseringsidéer
Under fredagen har flera kulturpolitiska frågor aktualiserats i medier och debatt, med särskilt fokus på den pressade ekonomiska situationen inom kultursektorn och pågående omstruktureringar av statliga kulturmyndigheter. Kritiken mot regeringens politik växer från flera håll. En färsk rapport från fackförbundet DIK visar att hela nio av tio anställda inom museer och konsthallar anser att de saknar resurser för att utföra sina uppdrag. Framför allt är det bevarandet av kulturarvet som drabbas av underfinansiering. Detta sker samtidigt som kulturens andel av statsbudgeten är den lägsta på 20 år.
Oppositionspolitiker, som Socialdemokraternas Lawen Redar, menar att regeringen överlåter allt mer av ansvaret till privata donationer och sponsorer, vilket kan hota både bredd och oberoende i kulturlivet. Regeringen hänvisar till en pågående utredning om alternativa finansieringskällor, men har ännu inte presenterat någon ny modell.
Samtidigt pågår en större omstrukturering inom kulturförvaltningen. Statens konstråd kommer att avvecklas i december 2025, och dess uppgifter flyttas till Moderna museet. Även ArkDes berörs av detta och ska på sikt införlivas i samma organisation. Syftet enligt regeringen är att effektivisera verksamheterna och skapa synergieffekter, men internt finns stark kritik mot förslaget. En parallell utredning om ytterligare sammanslagningar mellan kulturmyndigheter har tillfälligt pausats, efter kraftigt motstånd från de berörda institutionerna.
Säkerhets- och trygghetsfrågor fortsätter att sätta sin prägel på kulturpolitiken. Regeringen har lanserat en ny långsiktig strategi mot antisemitism för perioden 2025–2034. I den ingår riktade satsningar på säkerhet vid judiska institutioner, bevarande av judiskt kulturarv samt utbildningsinsatser. Totalt avsätts 74 miljoner kronor årligen för detta.
Kulturpolitiken i Sverige präglas just nu av en växande spänning mellan behovet av långsiktig offentlig finansiering och regeringens ambition att effektivisera genom strukturförändringar och alternativa intäktsmodeller. Samtidigt skärps retoriken i frågor om trygghet, integration och yttrandefrihet – vilket fortsätter att sätta kulturens roll i samhället på sin spets.