Regeringens bidragsreform riskerar att bli ett frontalangrepp på barn i fattiga familjer

Regeringen kallar sin nya bidragsreform för en satsning på "drivkrafter till arbete". I verkligheten är det ett frontalangrepp på några av de mest utsatta i vårt samhälle – barnen i stora familjer med små marginaler.

Med förslag om bidragstak, skärpta normer för flerbarnshushåll och kvalificeringskrav gör Tidöpartierna det tydligt: man är beredd att låta barn betala priset för en politisk poäng om "arbetslinjen".

Det är lätt att prata om "incitament" och "ansvar". Men för många familjer handlar det inte om att välja mellan arbete och bidrag. Det handlar om att överleva i ett läge där hyran, maten och elräkningen redan äter upp varje krona. Ett bidragstak som inte tar hänsyn till att kostnader växer med varje barn kommer att göra vardagen outhärdlig för föräldrar som redan kämpar.

När regeringen talar om "begränsningar för stora barnfamiljer" sänder man en farlig signal: barnens behov är mindre värda om de råkar ha fler syskon. Barnkonventionen är tydlig – varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard. Att straffa barn för att de råkar födas i stora familjer är inte bara oetiskt, det kan också stå i strid med Sveriges internationella åtaganden.

Det är heller inte svårt att se vilka som riskerar att drabbas hårdast: ensamstående föräldrar, nyanlända familjer, hushåll där föräldrar har svag förankring på arbetsmarknaden. Att införa kvalificeringskrav och hårdare aktivitetskrav utan att samtidigt säkra rimliga villkor för barnomsorg och stöd riskerar att cementera fattigdom och segregation.

Politik måste handla om mer än att straffa den som redan ligger ner. Om regeringen verkligen vill att fler ska arbeta krävs investeringar i utbildning, riktade stöd för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden, och en trygg social grund för barn. Det krävs inte nya regler som drar undan mattan för familjer med många barn.

Barnfattigdom är redan ett växande problem i Sverige. En politik som ökar trycket på de hushåll som har minst är inte en reform – det är en reträtt från det ansvar som staten har för att varje barn ska få en rimlig start i livet.

Regeringen måste omedelbart dra tillbaka förslaget. Det är ovärdigt ett välfärdsland att driva igenom en reform där priset riskerar att bli barns hälsa, framtid och trygghet.