Pentagon stoppar Ukrainas långdistansattacker – vem tjänar på det?
En avslöjande artikel i Wall Street Journal visar nu att Pentagon i hemlighet har blockerat Ukraina från att använda amerikanska långdistansrobotar för attacker djupt inne i Ryssland. Beslutet togs redan i våras på hög nivå inom det amerikanska försvarsdepartementet och innebär i praktiken att Ukraina inte får utnyttja hela den potential som vapnen ger. Minst en gång har Kiev bett om tillstånd för ett angrepp – och fått nej.
Bakom spärren står en särskild godkännandeprocess framtagen av Elbridge Colby, och försvarsminister Pete Hegseth har sista ordet. Systemet omfattar inte bara de amerikanska ATACMS-robotarna utan även brittiska Storm Shadow, eftersom de är beroende av amerikansk måldata. Det betyder att Washington i praktiken kontrollerar var och när Ukraina får slå – och att "gåvan" av avancerade vapen kommer med osynliga handbojor.
Officiellt handlar det om att undvika eskalation. USA vill inte riskera att ukrainska robotar slår mot mål hundratals kilometer in i Ryssland och på så sätt provocerar fram en rysk vedergällning mot Nato. Pentagon pekar också på att många av de mest intressanta ryska målen redan flyttats längre bort, utom räckhåll, och att ammunitionstillgången är begränsad. Men samtidigt är det svårt att bortse från att beslutet också passar in i Vita husets övergripande linje: att tvinga fram fredssamtal snarare än att låta Ukraina vinna på slagfältet.
Resultatet blir en märklig dubbelhet. President Trump talar om behovet av en stark förhandlingsposition – men hans försvarsdepartement binder Ukrainas händer. Ukraina förväntas försvara sig, men utan att kunna slå mot de baser där ryska bombplan startar, eller de logistiknav som håller invasionen igång. Väst har alltså valt att dela ut ett vapen, men håller tillbaka själva nyckeln till att använda det fullt ut.
Frågan är vem som gynnas. För Ukraina är blockaden en påminnelse om beroendet av Washington. För Ryssland är det en strategisk lättnad: Kreml kan fortsätta att använda djupt liggande baser som relativt säkra. För oss i Europa är det ett orosmoln. För om Ukraina inte tillåts pressa Ryssland tillbaka på riktigt – vad händer då när Putin sätter nästa krav på bordet?
Det Pentagon gör är inte neutralt. Det är ett aktivt val att hålla tillbaka Ukrainas försvarsförmåga för att underlätta en "förhandlingsfred" på ryska villkor. Och det är en påminnelse om att västvärldens stöd till Ukraina alltid är villkorat, alltid politiskt. Vapnen levereras – men bara så länge de används på ett sätt som passar Washington.
Det är svårt att se det som något annat än en riskfylld kompromiss. För när man i praktiken hindrar Ukraina från att slå mot angriparen på djupet, förlängs kriget och risken för nya katastrofer växer. Pentagon må tro att man håller situationen under kontroll. I verkligheten kan det visa sig att man bara har skjutit upp det oundvikliga: att ett starkt Ukraina kräver fria händer.