Oslo–Stockholm 2.55: Framtidsprojektet regeringen vägrar förstå
I en tid när klimatutmaningen kräver modiga investeringar, arbetsmarknaden skriker efter bättre regional infrastruktur, och flyget mellan Stockholm och Oslo fortfarande slukar fossil energi – vad gör regeringen Kristersson? Jo, den tvekar. Förhalar. Skickar ut infrastrukturministern för att be om mer "underlag" i stället för att fatta beslut.
Projektet Oslo–Stockholm 2.55 är kanske den mest självklara infrastrukturinvestering Sverige har haft på bordet på årtionden. Det skulle kapa restiden mellan huvudstäderna med över två timmar, binda samman ett helt arbetsmarknadsbälte i västra och mellersta Sverige, och samtidigt minska flygresandet mellan två av Nordens mest trafikerade flyglinjer.
Men i regeringens Sverige är det fortfarande motorvägar till sommarstugan som får pengar, inte klimatsmart, konkurrenskraftig järnväg.
Vad handlar projektet om?
Oslo–Stockholm 2.55 är ett väl underbyggt samarbetsprojekt mellan regioner, kommuner och näringsliv – på båda sidor gränsen. Det bygger på att modernisera och delvis nybygga järnväg längs sträckan Oslo–Kongsvinger–Arvika–Karlstad–Örebro–Stockholm. EU pekar ut den som en del av det europeiska TEN-T-nätverket. Norge är berett att ta sin del. Men Sverige tvekar.
Regeringen säger att man "inte har tillräckligt beslutsunderlag". Det är absurt. Regioner som Värmland och Örebro har redan levererat utredningar, samhällsekonomiska kalkyler och klimatvinster – gång på gång. Det som saknas är inte underlag. Det som saknas är politisk vilja.
Var är den sociala hållbarheten?
I Örebro, Karlstad och Arvika finns tusentals pendlare och företag som skulle gynnas direkt av snabbare tåg. Det handlar om jobb, om utbildning, om att unga människor ska kunna bo kvar och ändå ha hela huvudstadsregionens arbetsmarknad inom räckhåll. Men det är inte där regeringens intresse ligger.
Moderaternas infrastrukturpolitik följer en gammal mall: lappa och laga, prioritera bilpendling, lämna över klimatomställningen till nästa mandatperiod. Visionen om ett sammanlänkat, hållbart Norden lyser med sin frånvaro.
En socialdemokratisk framtidslinje
Vi socialdemokrater ser det som självklart att investera i det som håller ihop Sverige – inte splittrar det. Oslo–Stockholm är inte bara en snabbare resa för affärsresenärer, det är en järnvägsförbindelse som förenar landsdelar, människor och framtidstro. Den borde stå färdig till 2040, inte fastna i regeringskansliets skrivbordslådor.
Vi säger:
- ✔️ Ja till Oslo–Stockholm 2.55 – nu.
- ✔️ Ja till klimatsmarta investeringar som också stärker jämlikheten.
- ❌ Nej till ett styre som låter Sveriges viktigaste regionprojekt förfalla i utredningslimbo.
Framtiden väntar inte på Carlson
Regeringen har en chans att visa ledarskap. Men hittills har man visat ointresse. Medan Norge väntar, medan EU pekar, medan regionerna bultar på dörren – svarar regeringen med tystnad och tvekan.
Det är inte ledarskap. Det är ansvarsflykt.
Och Sverige förtjänar bättre.