Sprickorna i EU – när Ungern sätter sin egen kurs

Avbrottet i oljeleveranserna genom Druzhba-ledningen efter ukrainska attacker mot rysk infrastruktur var inte bara en energinyhet. Det blev också en test på EU:s inre sammanhållning – och resultatet var inte smickrande.

När Ungern och Slovakien plötsligt stod utan rysk råolja i flera dagar reagerade de olika än vad EU-linjen egentligen kräver. I stället för att mobilisera gemensamma energireserver eller söka lösningar inom unionen valde Viktor Orbán att skriva direkt till Donald Trump. Det var en symbolhandling med flera lager.

För det första signalerar det ett misstroende mot Bryssel. EU-kommissionen svarade på klagomålen med en påminnelse: alla medlemsländer måste hålla strategiska reserver motsvarande minst 90 dagars import. Med andra ord – använd era reserver, det är därför de finns. Orbán däremot valde att beskriva situationen som en akut kris som kräver amerikansk inblandning.

För det andra är det en tydlig markering av Ungerns egen väg. Orbán vill framstå som den som vågar gå emot EU:s "blindhet" i energifrågan. Han har länge varit kritisk mot sanktioner mot Ryssland, och varje gång leveranserna av olja eller gas hotas använder han situationen för att peka på vad han menar är en orimlig dubbelmoral: Europa säger nej till rysk energi men förblir i praktiken beroende.

För det tredje skapar det spänningar i själva EU:s solidaritetstanke. Ukraina slår mot ryska oljeanläggningar för att strypa Kremls inkomster – en strategi som de flesta i unionen stödjer. Men när dessa slag också drabbar ungerska och slovakiska raffinaderier ställs frågan: är hela EU redo att bära kostnaden för Ukrainas krigföring? Eller kommer vissa länder kräva undantag och särbehandling?

Här finns en farlig dynamik. Orbán kan använda situationen för att förstärka bilden av Ungern som "annorlunda", ett land som sätter sina egna intressen före unionens. Samtidigt växer risken att andra regeringar i Centraleuropa lockas att göra samma sak om kriget fortsätter att påverka energimarknaderna.

EU:s styrka ligger på pappret i en gemensam linje: solidaritet med Ukraina, sanktioner mot Ryssland, och en gradvis avveckling av energiberoendet. Men i praktiken finns djupa sprickor. När ett medlemsland hellre vänder sig till Washington än till Bryssel för att lösa sin energikris undergrävs den politiska trovärdigheten.

Det stora problemet är att denna dynamik inte är ny. Orbán har länge byggt sin profil på att utmana EU:s gemensamma beslut, och oljeavbrotten gav honom bara ännu ett tillfälle. För Slovakien var situationen mer en fråga om akut försörjningstrygghet – men också där kan känslan av att "Bryssel inte hjälper oss" få politiska konsekvenser.

Det som på ytan ser ut som en energiteknisk fråga är alltså en geopolitisk spricka. För varje gång EU inte lyckas visa enad front växer Putins hopp om att unionen ska splittras. Orbáns brev till Trump är inte bara en diplomatisk kuriositet – det är ett tecken på att EU:s inre sammanhållning är bräckligare än många vill medge.

Sveriges statsminister Ulf Kristersson har kritiserat Ungerns premiärminister Viktor Orbán efter dennes uttalanden om Ukrainas attacker mot ryska oljeledningar. Orbán hade kallat attackerna ett "angrepp" på Ungerns energisäkerhet. I ett inlägg på X (tidigare Twitter) svarade Kristersson:()

"Ungern står på fel sida av historien när en europeisk demokrati kämpar för livet."

Kristersson menade att Ungern genom sina uttalanden ställer sig på Rysslands sida i konflikten, vilket han anser vara felaktigt. Han betonade att Europa har flera gånger stöttat Ungern och att det är viktigt att stå upp för demokrati och solidaritet i dessa tider.

Denna konflikt mellan Sverige och Ungern är en del av en längre spänning mellan de två länderna. Tidigare har Kristersson kritiserat Orbáns besök i Moskva och hans agerande under EU:s ordförandeskap. Sverige har bland annat valt att inte delta i vissa EU-möten som en protest mot Ungerns politik.

Det är tydligt att relationerna mellan Sverige och Ungern är ansträngda, särskilt när det gäller frågor om Ukraina och Ryssland. Kristerssons senaste uttalande visar på Sveriges starka ställningstagande för Ukraina och för en enad europeisk front.()