Skolbibliotek i varje skola – en seger för jämlikhet eller ett nytt landsbygdsproblem?
Från och med i dag, den 1 juli 2025, är det lag: alla elever har rätt till ett bemannat skolbibliotek. Det låter som en självklar och efterlängtad vinst för läsningen, demokratin och likvärdigheten. Men ute i verkligheten – särskilt i mindre kommuner och på landsbygden – är tongångarna inte riktigt lika entusiastiska.
En bibliotekarie till varje skola – men var finns de?
Flera små kommuner i Norrland, Dalsland och Småland har redan varit ute och signalerat att de inte har någon chans att anställa egna bibliotekarier till varje skola. Det finns helt enkelt inte folk att få tag på. I bästa fall finns det en bibliotekarie i kommunen – ofta placerad på folkbiblioteket – och nu ska den personen räcka till sex, sju skolor. Lagen är visserligen lite fluffigt formulerad och säger att skolbiblioteket ska vara "bemannat i sådan utsträckning att syftet uppnås", men vad betyder det i praktiken? Det är än så länge ingen som vet.
Centerpartiet i Nacka (lite oväntat, men ändå) har skrivit en debattartikel där de varnar för att de här kraven slår särskilt hårt mot mindre skolor och att kommunerna får ännu en "odemokratisk kostnad på halsen". Från fackligt håll, som hos DIK, har man i sin tur protesterat mot att vissa skolor försöker lösa problemet genom att annonsera ut "kombitjänster" – där en och samma person ska vara bibliotekarie och studie- och yrkesvägledare och ansvarig för kommunikation. En absurd konstruktion, enligt DIK.
Och vad händer med samverkan?
På många håll i landet har man hittills löst skolbiblioteksfrågan genom att samarbeta med folkbiblioteket. Det har funkat – ibland riktigt bra. Nu är det oklart om det räcker. I lagtexten står visserligen att skolbibliotek kan vara "fysiska eller digitala, egna eller gemensamma", men kravet på bemanning gör det svårt att räkna med en lösning där en folkbibliotekarie besöker skolan en gång i månaden.
En rektor i Västerbotten uttryckte det så här i P4:
"Vi har ett jättefint samarbete med kommunens bibliotek, men vi har inte muskler att ha en bibliotekarie stationerad här varje vecka. Ska vi då anställa någon? Vem? Och hur?"
Men är det inte ändå rätt väg?
Missförstå mig inte: jag tycker idén är rätt. Bemannade skolbibliotek är ingen lyx – det är en rättighet. Men det här luktar ännu en reform där statens goda ambitioner dumpas i knäet på kommunerna utan att de får verktyg att klara av det.
Om staten verkligen vill ha bemannade skolbibliotek överallt, måste man också se till att det finns utbildade bibliotekarier, att utbildningsplatserna ökar – och att kommunerna får långsiktig finansiering. Annars blir det här ännu ett exempel på när lagen säger en sak och verkligheten något annat.
"Lite bibliotek, lite SYV, lite admin" – Kombitjänsterna som stressar sönder skolbiblioteken
I teorin: varje elev ska ha tillgång till ett bemannat skolbibliotek. I praktiken: skolor i ekonomisk knipa börjar slå ihop tjänster hej vilt. Resultatet? Så kallade kombitjänster – och det börjar redan bli en het potatis.
En tjänst – tre yrkesroller?
Redan före lagens ikraftträdande den 1 juli rapporterade fackförbundet DIK att man sett tjänstebeskrivningar där en och samma person ska arbeta som:
skolbibliotekarie,
studie- och yrkesvägledare,
och ansvarig för skolans kommunikation.
Det här är inte skämt – det är verkliga annonser från svenska kommuner. I vissa fall har man även lagt till arbetsuppgifter som IT-stödjande pedagog eller elevcoach. Det hela börjar mer likna ett administrativt Kinderägg än en vettig, hållbar roll.
DIK:s ordförande Anna Troberg var glasklar i en intervju med Sveriges Radio:
"Det här är inte seriöst. Att baka ihop tjänster på det här sättet är ett direkt hot mot både kvaliteten i skolbiblioteket och arbetsmiljön för de anställda."
En rundgång av stress och låg kvalitet
Problemet är att ingen av de här funktionerna – SYV, bibliotekarie, kommunikatör – är något man bara kan göra lite vid sidan av. Att bygga upp ett läsfrämjande skolbibliotek tar tid, engagemang och professionell kunskap. Om du samtidigt ska ha ansvar för vägledningssamtal med niondeklassare och dessutom sköta skolans sociala medier – ja, då är det ingen av uppgifterna som blir riktigt bra.
Lärare vittnar redan om att det blir svårt att planera läsprojekt tillsammans med någon som bara är på plats i biblioteket två timmar i veckan. Elever säger att biblioteket är "öppet ibland, men oftast stängt". Det blir ett skolbibliotek på pappret – men inte i praktiken.
En urholkning av reformens syfte?
Syftet med lagen var att stärka elevernas tillgång till läsning, informationskompetens och källkritik. Att bygga en kultur där skolbiblioteket är ett självklart nav i skolan – inte en bonus. Men när arbetsgivare börjar lappa ihop tjänster för att "klara kraven", riskerar hela idén att förlora kraft.
En skolbibliotekarie i Skåne skrev så här i ett öppet brev till Utbildningsdepartementet:
"Jag älskar mitt jobb – men jag vägrar vara allt-i-allo. Jag har pluggat i fem år för att bli bibliotekarie. Om det här fortsätter kommer fler av oss lämna yrket."
Är lösningen egentligen politisk?
Bakom alla kombitjänster finns i slutändan en sak: pengar. Eller snarare – bristen på pengar. För även om staten har sagt att lagen är viktig, har man inte skjutit till några riktade medel för att kommunerna ska kunna anställa bibliotekarier. Så istället för att satsa – pusslar man. Och vem som betalar priset? Eleverna.
Bemannade skolbibliotek – en chans till lyft eller bara ännu ett tomt löfte?
Att eleverna från och med i dag har rätt till ett bemannat skolbibliotek är en milstolpe. På pappret. Men vad betyder det egentligen för deras skolgång? Kommer de att läsa mer, förstå mer, lyckas bättre? Eller är det här ännu en reform där intentionerna är goda, men genomförandet haltar?
Forskningen är tydlig – när skolbiblioteket fungerar, lyfter eleverna
Det är värt att börja där: vi vet ganska mycket om vad ett bemannat skolbibliotek faktiskt gör för elevernas utveckling. Internationella studier, bland annat från USA och Storbritannien, visar att skolor med bemannade bibliotek där en utbildad bibliotekarie arbetar systematiskt med läsning, informationssökning och källkritik har:
bättre läsförståelse bland eleverna,
högre resultat på nationella prov,
och ökad motivation att läsa på fritiden.
Men det gäller bara när biblioteket verkligen är en integrerad del av undervisningen – inte en bortglömd bokhylla i korridoren. Det kräver samverkan mellan lärare och bibliotekarie, tydliga mål och en långsiktig satsning. Enligt Skolinspektionen är det precis detta som har saknats hittills i Sverige – i många skolor har biblioteket inte haft någon självklar roll i undervisningen alls.
Vad händer nu – och vad riskerar att gå fel?
Så vad förändras när lagen nu träder i kraft? Jo, i bästa fall tvingas skolhuvudmän att ta skolbiblioteket på allvar. Men det finns flera fallgropar:
Tillgång ≠ användning: Bara för att en bibliotekarie finns anställd betyder det inte att lärarna automatiskt involverar biblioteket i sin undervisning.
Kvantitet utan kvalitet: Om skolor bara "gör tillräckligt" för att uppfylla lagkravet – men utan att bygga en långsiktig strategi – blir det en kosmetisk åtgärd.
Resursbrist i fel ände: Om bibliotekarien finns – men bara på 20 % – kommer det inte att märkas i elevernas vardag.
Lotta Olsson, ordförande i Svenska barnboksinstitutet, uttryckte det så här i en kommentar:
"Vi behöver inte fler symbolreformer. Vi behöver resurser, långsiktighet och en ny kultur där skolbiblioteket är ett nav – inte ett skåp med dammiga böcker."
Läsförståelse i fritt fall – ett väckarklocka?
Samtidigt larmar både PISA-rapporten och svenska forskare om att svenska elevers läsförståelse sjunker – särskilt bland pojkar, och särskilt bland elever med utländsk bakgrund eller låg socioekonomisk status. Just de grupperna är också de som, enligt forskning, har mest att vinna på ett fungerande skolbibliotek. Med andra ord: den här lagen kan vara ett steg i rätt riktning.
Men bara om man tar den på allvar.
Vi måste orka ställa krav – på rätt saker
Det är lätt att bli cynisk – ännu en reform utan pengar. Men här finns en chans att bygga något bättre. Om staten går in med riktade medel, om bibliotekarieutbildningen stärks, om skolledare prioriterar samverkan – då kan skolbiblioteket bli den där platsen där fler elever upptäcker läsningen, lär sig skilja fakta från trams, och faktiskt får bättre betyg.
Men då måste vi börja se skolbibliotekarien som en nyckelperson – inte som någon som bara sitter tyst i ett hörn.
Kent Vallén, obotlig socialdemokrat