När USA vänder världen ryggen – vad gör vi andra?
Det är nu bekräftat: USA lämnar återigen både Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s kultur- och utbildningsorgan UNESCO. Besluten togs under Donald Trumps nya mandatperiod och markerar en ny kulmen i hans isolationspolitiska strategi. För miljörörelsen och den internationella arbetarrörelsen är detta inte bara bekymmersamt – det är en direkt utmaning mot det samarbete som krävs för att bekämpa vår tids ödesfrågor.
Ett bakslag för global samverkan
WHO är inte perfekt – men det är världens bästa verktyg för att samordna insatser mot pandemier, infektionssjukdomar och hot mot folkhälsan. UNESCO skyddar kulturarv, främjar yttrandefrihet och utbildning, och har en allt viktigare roll i att sätta normer för etik inom AI, vetenskap och hållbar utveckling.
När världens största ekonomi vänder dessa organisationer ryggen är det inte bara en budgetfråga. Det är ett ideologiskt avståndstagande från idén om global solidaritet. Trumpadministrationen sänder budskapet att samarbete inte lönar sig – och att USA inte ser sig som en del av ett gemensamt ansvar.
Miljörörelsens perspektiv: Klimatet väntar inte
UNESCO spelar en central roll i att skydda biosfärområden, samordna vetenskapliga insatser för bevarande och driva utbildning om hållbar utveckling. WHO larmar om klimatrelaterade hälsorisker: värmeböljor, sjukdomsutbrott, luftföroreningar.
När USA lämnar dessa arenor förlorar vi:
En viktig aktör i kunskapsproduktionen
En stor finansiär av utbildningsprogram om klimat och miljö
Ett politiskt motviktsland till auktoritära aktörer i vetenskapliga normfrågor
Miljörörelsen ser detta som ytterligare en påminnelse om att den gröna omställningen inte kan bygga på frivilliga samarbeten med opålitliga stater. Det krävs bindande överenskommelser och att progressiva länder – som Sverige – tar ledartröjan.
Arbetarrörelsens perspektiv: Internationell solidaritet i motvind
För socialdemokratin är FN-organen historiskt centrala: de är de fora där svagare stater får en röst, där mänskliga rättigheter försvaras, där utbildning och hälsa ses som globala åtaganden – inte marknadsprodukter.
USA:s reträtt ur WHO och UNESCO innebär:
Att global jämlikhet försvagas, då fattiga länder får svårare att nå vaccin, vård och utbildning
Att världsordningen förskjuts mot bilaterala maktspel snarare än multilaterala avtal
Att arbetsrätten, yttrandefriheten och kunskapens frihet hamnar under tryck från auktoritära krafter
För socialdemokrater i Sverige och Europa borde detta vara ett upprop till handling. Om USA kliver av – då är det vår tur att kliva fram.
Vad bör Sverige göra nu?
Öka vårt stöd till WHO och UNESCO. I synnerhet till program som rör klimat, hälsa, barns utbildning och kulturarv.
Bygga nya allianser. Stärk samarbetet med progressiva stater inom EU, Afrika, Latinamerika och Asien som vill driva på för klimatansvar, global jämlikhet och demokratiska normer.
Ta ledarskap i FN:s reformarbete. Sverige bör vara pådrivande i att modernisera dessa organisationer – inte överge dem.
Vi står vid ett vägskäl. Antingen låter vi stormakter som USA (och i praktiken Kina) diktera villkoren för globalt samarbete – eller så samlar vi en bred koalition av stater, organisationer och folkrörelser som försvarar mänsklig värdighet, jämlik tillgång till kunskap och hållbar utveckling.
USA:s beslut är en väckarklocka – inte en dom. Men det är bara genom att agera som vi kan visa att världen går att bygga tillsammans, inte genom att vända varandra ryggen.