När tillväxten vacklar – men regeringen duckar
Sverige är på väg in i en ekonomisk nedväxling. Det visar Konjunkturinstitutets nya prognos, där man justerar ned tillväxten för helåret 2025 från redan blygsamma 0,9 % till ännu svagare 0,7 %. Den nya siffran kommer inte som en chock, men bekräftar att svensk ekonomi står inför en ihållande lågkonjunktur utan tydligt exitspår.
Enligt KI:s analys beror nedgången bland annat på två tydliga faktorer:
- Avtagande global efterfrågan – en effekt av den ekonomiska nedkylningen i Tyskland, Kina och delar av USA.
- Amerikanska importtullar mot svensk industri – ett direkt slag mot exporten av bland annat stål, fordon och komponenter från företag i Västsverige, Norrbotten och Mälardalen.
Regeringen Kristersson står nu inför en verklighet där Sveriges industriella kärnområden riskerar att ta betydande stryk, både vad gäller sysselsättning och framtidstro. Samtidigt märks ingen krisinsikt från finansminister Elisabeth Svantesson. I stället beskriver hon läget som "stabilt i ett europeiskt perspektiv", som om det vore tröst nog att andra har det sämre.
Men det är en farlig passivitet. I områden som Borås, Karlskoga och Luleå förbereder nu fackliga organisationer för att omförhandla avtal, och arbetslöshetsriskerna ökar framför allt för unga och nyanställda i exportberoende yrken.
Vad som hade behövts? En politik som på allvar stimulerar framtidsbranscher, rustar upp välfärden och skyddar jobben. I stället sitter regeringen fast i en doktrinär åtstramningslinje, trots att Riksbanken signalerat räntesänkningar och flera av våra grannländer redan lanserat målmedvetna industristöd.
När näringslivet ropar på samordning, elstöd till småföretag och riktade investeringar i grön teknik – då dröjer svaret. När LO, TCO och Akademikerförbundet varnar för regionalt bräckliga arbetsmarknader, möts de av tystnad.
Regeringens mantra är "arbetslinjen", men den kräver en arbetsmarknad där det finns faktiska jobb. Utan en aktiv industripolitik, klimatomställning och social investering i kompetens och utbildning, kommer tillväxten att förbli låg – och ojämlikheten att växa.
I slutändan riskerar detta att bli en förlorad mandatperiod, inte på grund av brist på resurser, utan på grund av brist på vilja.
Vad borde göras – och vad föreslår oppositionen?
Att ekonomin går trögt är inte hela problemet. Det riktigt allvarliga är att regeringen saknar både handlingskraft och idéer för att vända utvecklingen. Det finns utrymme att agera – men det kräver politisk vilja.
Här är fyra centrala reformområden som regeringen borde prioritera:
- Industristöd för grön omställning
- Följ Tysklands och Finlands exempel med statliga gröna investeringsfonder riktade till små- och medelstora företag.
- Inför ett riktat elstöd till energikrävande basindustri som ställer om till klimatneutral teknik.
- Etablera en svensk klimatindustristrategi med långsiktigt mål att skapa nya jobb inom fossilfri produktion.
- Utbildningssatsningar för framtidens kompetenser
- Investera i fler utbildningsplatser inom yrkeshögskolan och inom teknik- och vårdyrken.
- Reformera omställningsstödet så att även arbetslösa snabbt kan ta del av kompetensutveckling.
- Inför särskilda utbildningsinsatser i glesbygd och regioner med hög arbetslöshet.
- Stärk matchningen och arbetsförmedlingen
- Återuppbygg en närvarande Arbetsförmedling i hela landet med aktiv samverkan med näringslivet.
- Inför regionala jobbkommissioner där kommuner, myndigheter och fack samverkar för att få ut fler i arbete.
- Stimulera efterfrågan och trygghet
- Tillfälligt höjt bostadsbidrag och barnbidrag för att stärka hushållens köpkraft i lågkonjunkturen.
- Stoppa de planerade nedskärningarna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen.
- Genomför ett statligt investeringsprogram för renovering av skolor, sjukhus och äldreboenden.
⚖️
Oppositionen har förslag – men regeringen lyssnar inte
De rödgröna partierna har, till skillnad från regeringen, lagt fram flera konkreta och finansierade förslag för att stimulera ekonomin och skapa fler jobb:
- Socialdemokraterna (S) vill införa en industrisatsning på 100 miljarder över fem år, riktad till klimatomställning, kompetensförsörjning och regional utveckling. De föreslår också att Arbetsförmedlingen ska återta ett större ansvar för matchning och insatser.
- Vänsterpartiet (V) har föreslagit ett krispaket mot lågkonjunkturen med höjda ersättningar i trygghetssystemen, statliga investeringar i bostäder och järnväg samt särskilda stöd till låginkomsttagare. Dessutom vill V införa ett statligt beredskapsarbete för unga arbetslösa.
- Miljöpartiet (Mp) betonar omställningsjobb och klimatinvesteringar, särskilt i kollektivtrafik, sol- och vindenergi och energieffektivisering av bostäder. De föreslår även ett större statligt ansvar för regionalt näringslivsstöd i utsatta områden.
Centerpartiet (C) har varit splittrat, men kräver nu till exempel ökade möjligheter till utbildning under lågkonjunktur samt bredbandsutbyggnad för att gynna landsbygden.
Samtidigt går regeringen vidare med besparingar i a-kassan, minskat stöd till arbetslösa och sänkt anslag till vuxenutbildningen – trots att vi befinner oss mitt i en lågkonjunktur. Det är inte bara oansvarigt, det är aktivt skadligt för svensk ekonomi och svensk sammanhållning.