När stormakter pratar - vad sa Lavrov och Rubio mellan raderna?

10.07.2025

I dag möttes USA:s utrikesminister Marco Rubio och Rysslands Sergej Lavrov på Aseans toppmöte i Kuala Lumpur. Mötet var inte långt, det resulterade inte i någon överenskommelse – men det sände ett tydligt budskap: stormakterna pratar igen.

Och för många av oss i Europa – särskilt i EU:s östra medlemsländer – väcker det här inte hopp, utan varningssignaler.

För vad sades egentligen i det där samtalet, som inte Ukraina eller Europa var del av?

Diplomatiskt fönster – eller bara kulisser?

Officiellt diskuterades bland annat kriget i Ukraina, situationen i Syrien, och återöppnande av flygförbindelser. Men man behöver inte vara cyniker för att undra om det här snarare handlar om att positionera sig inför något större – kanske till och med ett geopolitiskt skifte.

USA:s Rubio är inte precis känd som en duva. Lavrov representerar ett Ryssland som dagligen bryter mot internationell rätt. Att de ändå möts visar kanske inte på fredsvilja – utan på att båda vill signalera handlingskraft inför sina egna väljare.

Från Warszawa till Tallinn – misstron är tydlig

I länder som Polen, Estland, Lettland och Tjeckien har reaktionerna varit skarpa. Många minns mycket väl vad det innebär när stormakter börjar tala över huvudena på dem. Reaktionerna är lika tydliga som välgrundade:

"Hur kan du samtala med en angripare som begår folkmord?", frågade Estlands utrikesminister Margus Tsahkna.

Det handlar inte om ovilja till diplomati – det handlar om principer. Om att inte legitimera en regim som ockuperar grannländer, för bort barn, bombar sjukhus.

Europas roll måste vara central

Europeiska rådets ordförande António Costa sammanfattade det bäst:

"Vi får inte lämnas utanför diskussionerna om vår egen säkerhet."

Det är inte bara Ukraina som står på spel – det är hela idén om ett demokratiskt Europa där rätt går före makt. Om USA väljer att återgå till ett kallakrigsaktigt stormaktstänkande, måste Europa stå fast. Och det är framför allt länderna i EU:s östra delar som påminner oss om det, gång på gång.