När ryktena blir verklighet: Vad  gör statsministern när en minister har kopplingar till nazism?

Ryktet  om att en närstående till en svensk minister har kopplingar till nazistiska grupper har bekräftats av Regeringskansliet. Statsministern har dock inga kommentarer till detta, enligt GP. Annars är det kanske en statsministers uppgift att kommentera och i möjligaste mån också lugna befolkningen. Det skulle ju kunna vara en allvarlig händelse! Det vet vi för övrigt inte än eftersom det här är något som SÄPO tycks ha missat. Men vi lämnar kospirationstanken för stunden och försöker göa en mer mänsklig analys. Mini stern har naturligtvis haft vetskap om att en nära närstående har rört sig i höögerextrema nazistiska miljöer. Ministern borde såklart ha berättat detta för sin högste chef, d.v.s. statsministern. Detta gjordes uppenbarligen inte. Som medborgare är det omöjligt att inte känna en oro när vi hör att en person med sådana närstående har en så hög position i regeringen.

Samtidigt vill jag påminna om att politiker, som alla andra, är människor. Det innebär att de har ett privatliv, familj och ibland svåra val att göra. För föräldrar kan det vara en särskilt svår balansgång. Så vad händer om en minister, som förälder, har haft svårt att sätta stopp för en ung familjemedlem som dragits in i problematiska miljöer? Det är inte en ursäkt för att koppla sig till nazism, men kanske en förklaring till hur en svaghet kan bli en allvarlig politisk fråga.

Och nu, efter att bekräftelsen kommit, är frågan: Hur agerar statsministern?

Statsministerns dilemma

För statsministern är detta en av de mest kritiska stunderna på länge. Det handlar inte bara om en minister – det handlar om regeringens trovärdighet. Då har statsministern inga kommentarer! Om statsministern inte agerar snabbt och tydligt, riskerar han att förlora all förtroende, både från allmänheten och inom sitt eget parti. Det valet gör han såklart själv men att inte ha några kommentarer kan snabbt bli ett nytt problem, för statsministern.

Det är naturligtvis inte någon enkel fråga. Det gäller att hitta en balans mellan att visa att regeringen inte tolererar extremism och att ge en ministern utrymme att förklara sin situation för sin chef, d.v.s. för statsministern. Ingen vill vara snabb att döma, men vi som medborgare och också väljare kan inte acceptera någon form av extremism i regeringen. 

Vad gör statsministern när bevisen är på bordet? Om ministern är skyldig till att ha haft kopplingar till nazistiska kretsar, vilket alltså är bekräftat, kan ministern verkligen fortsätta sitta kvar på sin post? Det handlar det handlar om vad vi som samhälle kan acceptera. Om statsministern inte agerar tillräckligt snabbt, kommer det att tolkas som en tolerans för extremism. Det riskerar att öppna nya dörrar som vi vill ha stängda!

Det är nu det är viktigt att statsministern inte bara agerar för att rädda politiska poänger. Det handlar om att stå fast vid de värderingar vi som samhälle har gemensamt och inte ge vika för krafter som hotar att underminera vårt samhälle. Det handlar om att visa att Sverige inte tolererar extremism på några nivåer.

 Kent Vallén, obotlig socialdemokrat