När regeringen säger “alla” – men menar “några”

Regeringen säger att alla som arbetar i Sverige ska ha goda villkor. Men när man höjer inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare till 90 procent av medianlönen – över 33 000 kronor i månaden – visar man att man inte menar alla. Man menar några. De med hög lön.

Regeringen upprepar gång på gång att alla som arbetar i Sverige ska ha goda villkor. Det låter bra. Det låter rätt. Men med den nya höjningen av inkomstkravet för arbetskraftsinvandrare till 90 procent av medianlönen, motsvarande 33 390 kronor i månaden, blir det tydligt att regeringen inte menar alla – bara några.

För i praktiken betyder beslutet att tusentals hårt arbetande människor, som i dag fyller viktiga roller i vården, på restauranger, i handeln, i städbranschen och i industrin, inte längre uppfyller villkoren för att få arbeta i Sverige. De gör rätt för sig, betalar skatt och bidrar till vår gemensamma välfärd – men portas ändå.

Regeringen försvarar beslutet med att det "skyddar svenska löner". Men problemet på svensk arbetsmarknad handlar inte om människor som kommer hit för att jobba, utan om arbetsgivare som utnyttjar människor, dumpar löner och kringgår kollektivavtal. Det är där insatserna borde riktas – genom fler kontroller, hårdare krav på kollektivavtalsliknande villkor och starkare fackliga rättigheter.

Att i stället dra en inkomstgräns på över 33 000 kronor är politik för symboler, inte för resultat. Det är en enkel poäng i ett pressmeddelande – men en svår konsekvens i verkligheten.

De som får betala priset

Låt oss se på siffrorna. Medianlönen i Sverige ligger på omkring 37 100 kronor. Men enligt LO:s statistik ligger lönen för en restauranganställd på i genomsnitt 28 000 kronor, för en städare 27 500, för ett vårdbiträde 26 600 och för en lagerarbetare omkring 31 000. Alla dessa yrken är helt avgörande för att samhället ska fungera, men de hamnar nu under gränsen.

Till och med arbetsgivarsidan varnar. Företagare vittnar om att det redan är svårt att hitta personal inom bygg, transport och service. Nu riskerar de att stå utan folk helt. Svenska Kommunalarbetareförbundet har påpekat att många medlemmar redan går på knäna – och att regeringen i praktiken gör det ännu svårare att bemanna vården och äldreomsorgen.

Konsekvensen blir inte högre löner. Den blir färre kollegor, ökad belastning och en växande grå arbetsmarknad, där människor tvingas arbeta utan skydd och utan rättigheter.

Den svenska modellen ska stärkas – inte urholkas

Socialdemokratin har alltid stått för att löner ska sättas i förhandling mellan parterna, inte genom statliga gränser som stänger ute vissa yrken. Den svenska modellen bygger på facklig styrka och kollektivavtal – inte på regeringens papperskonstruktioner.

Regeringens politik är kortsiktig. Den slår mot både människor och branscher. Den stänger dörren för dem som redan idag drar sitt strå till stacken – och hotar den arbetsmarknad som byggt Sverige starkt.

Ett verkligt skydd för svenska löner handlar inte om att höja gränser, utan om att stå upp för rättvisa villkor, starka fack och en arbetsmarknad som fungerar för alla.

Regeringen säger "alla ska ha goda villkor".

Men med den här politiken visar de ännu en gång att de bara menar några.