Zaporizjzja: världens farligaste energianläggning?

"Vi leker med elden", sade IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi om kärnkraftverket i Zaporizjzja. Men kanske är det en underskattning. Eld kan släckas. Det här är något mycket värre: vi spelar ett spel utan regler, på ett bräde som smälter.

Den 14 juli attackerades området kring Zaporizjzja återigen med drönare. Det började brinna i närheten av kylsystemet. En brand, ett tekniskt fel, ett tryckfall – och vi kunde stå inför en katastrof i nivå med Tjernobyl eller Fukushima. Men till skillnad från tidigare olyckor handlar det här inte om misstag eller naturkrafter.

Det handlar om avsikt.

⸻

En kärnteknisk gisslansituation

Sedan Ryssland ockuperade Zaporizjzja 2022 har kraftverket blivit en kombination av militärbas, propagandaplattform och förhandlingsverktyg. Ukrainska tekniker arbetar kvar – men under konstant hot. Utrustning flyttas. Insynen är minimal. Internationella inspektörer från IAEA får bara komma in när Ryssland tillåter det, vilket blir allt mer sällsynt.

Samtidigt närmar sig energisystemet sin gräns. Elförsörjning, kylvatten, kontrollsystem och reaktorövervakning är beroende av ett fungerande maskineri – som nu krackelerar under krigets tryck och sommarens extrema hetta. I södra Ukraina har flodnivåerna sjunkit dramatiskt. Risken för brist på kylvatten är reell. Vattentemperaturen påverkar dessutom hur effektivt reaktorer kan hållas inom säkra gränser.

⸻

När klimatet saboterar säkerheten

Det här är ett perfekt exempel på hur klimatförändringar förstärker mänsklig dumhet. De flesta klimatdebatter stannar vid "hur många procent mindre utsläpp" vi borde ha. Men i verkligheten är klimatförändringar inte bara något som "händer" – de förstärker allt som redan är farligt:

• De underminerar infrastrukturen.

• De stressar energisystem.

• De ökar konfliktrisken kring resurser som vatten, el och mat.

• De skapar en ideal miljö för misstag, överreaktioner och kaos.

När ett kärnkraftverk hotas både av krig och värmeböljor är det inte längre ett tekniskt problem. Det är ett existentiellt.

⸻

Sammanflätade risker – men åtskilda system

Vi har byggt våra institutioner som om klimat, säkerhet och energipolitik vore tre olika områden. Men Zaporizjzja visar att de hör ihop – smärtsamt, explosivt och bokstavligt talat radioaktivt:

• Klimatpolitiken förespråkar mer kärnkraft som "ren" energikälla.

• Säkerhetspolitiken har inte förberett oss på att dessa anläggningar kan bli militära mål.

• Energipolitiken tänker fortfarande i termer av nationell suveränitet – inte transnationell sårbarhet.

Men Zaporizjzja är inte bara ett ukrainskt problem. Det är ett europeiskt systemfel. Det borde betraktas som en europeisk säkerhetskris, inte bara som ett inslag i kriget mellan Ryssland och Ukraina.

⸻

Vad krävs nu?

1. Demilitarisering av Zaporizjzja – med internationell bevakning. Detta är brådskande. Utan det är varje dag en rysk roulett.

2. Internationellt förbud mot militär närvaro vid kärnkraftsanläggningar, i stil med konventionerna för sjukvård eller civila. Detta måste prioriteras i FN.

3. Ny klimat- och säkerhetsdoktrin – där energipolitik ses som en del av försvarspolitik. Det gäller även i Sverige. Klimatsmarta lösningar är meningslösa om de är militära måltavlor.

⸻

Slutord

Det är lätt att säga att "världen måste vakna". Men Zaporizjzja är inte en väckarklocka. Det är en brandvarnare som tjuter konstant – och som vi valt att ignorera. Och nästa gång den tystnar kan det bero på att det redan är för sent.