När hatet tystar röster – då står demokratin på spel

När en ledare lämnar sitt uppdrag på grund av hat och hot händer något som går långt bortom partipolitiken. Det handlar inte om vem som har rätt eller fel i sak. Det handlar om vilket samhälle vi vill vara.

När Anna-Karin Hatt nu avgår efter att ha utsatts för hot och trakasserier, står det klart att den demokratiska offentligheten inte längre är en självklar trygg plats. Och det är inte bara ett problem för Centerpartiet – det är ett problem för oss alla.

Tystnaden som sprider sig

Demokratin är beroende av att människor vågar tala, delta och ifrågasätta.
När hatet blir till ett verktyg för att tysta – och det lyckas – uppstår något djupt oroande: självcensuren.
Den som ser hur andra trakasseras lär sig snabbt att vara tyst. Att välja sina ord. Att undvika vissa ämnen.

Så växer tystnaden fram.

Inte med lagar och förbud, utan med rädsla. Och när rädslan styr samtalet, då är det inte längre det fria ordet som formar demokratin – utan hotet om vad det kostar att använda det. 
Ett samhälle som inte längre orkar lyssna  Vi lever i en tid där gränsen mellan samtal och drev, mellan kritik och förakt, blir allt tunnare.

Sociala medier har gjort det enklare att tala, men också enklare att hata.

I stället för samtal söker många konflikt. I stället för argument – fiender. När människor i offentligheten till slut drar sig undan – journalister, politiker, forskare, aktivister – förlorar vi något som inte går att mäta i siffror: förtroendet för samtalet i sig.

Demokratin kräver mod – och omtanke

Det är lätt att säga att hoten inte får vinna. Men bakom varje hotad person finns en människa, en familj, ett liv som påverkas. Demokratin kräver därför inte bara mod – den kräver också omtanke.
 Vi måste vara fler som står upp för samtalet, inte genom att ropa högre, utan genom att inte låta hatet styra våra reaktioner.
 Att värna demokratin är att försvara människors rätt att tala – även när vi inte håller med. Det är att bygga ett samhälle där olikhet inte är ett hot, utan en förutsättning för förståelse.

En avgång som borde väcka eftertanke

Anna-Karin Hatts beslut borde inte tolkas som svaghet. Det är ett tecken på hur långt hatet redan trängt in i det demokratiska rummet.
 Frågan är inte bara varför hon tystnade – utan hur många fler som snart gör det.

Demokratin överlever inte på egen hand.

Den lever bara så länge människor vågar använda sin röst – och så länge andra orkar lyssna.