När EU tar kultur på allvar – och Sverige fastnar i en kanon

I Bryssel förbereds just nu något som kan bli det mest avgörande steget för europeisk kulturpolitik på decennier. EU:s nya Kulturkompass väntas antas i slutet av 2025, med sikte på 2026. Den kan förändra villkoren för konstnärer, kulturarv och kultur i glesbygd i hela Europa.

Samtidigt här hemma? Här diskuterar regeringen fortfarande en kulturkanon – en lista över vad som anses vara "den riktiga svenska kulturen". Det är som att titta på två olika århundraden.

EU:s vägval: pengar, villkor och framtid

Kulturkompassen handlar inte om symboler utan om strukturer. Den tar upp frågor som:

• Ekonomi: Krav på att öka kulturens andel av EU:s budget från 0,2 till 2 %.
• Arbetsvillkor: Konstnärer och kulturarbetare ska få bättre social trygghet och rättigheter.
• Klimat & digitalisering: Kultursektorn integreras i EU:s stora framtidsprojekt.
• Demokrati: Kultur som motståndskraft mot auktoritära tendenser.
• Tillgänglighet: Kultur i hela unionen, inte bara i storstäderna.

Det här är inte bara vackra ord – det är konkreta förslag som kan ge miljarder i nya resurser och förändra vardagen för konstnärer och kulturinstitutioner i Sverige.

Sveriges vägval: en lista som delar

Och vad gör regeringen i Sverige? Den presenterar en kulturkanon. Ett dokument där ABBA saknas för att de är "för nya", där minoritetskulturer känner sig bortglömda, och där debatten fastnar i frågan om vad som är "svenskt nog".

Själva kultursektorns akuta problem – usla arbetsvillkor, neddragningar i regionerna, hot mot fria medier och bristen på stöd i glesbygden – får stå tillbaka.

När världen springer vidare

Det är inte svårt att se klyftan. I Bryssel pratar man om hur kultur kan bidra till BNP-tillväxt, demokratiskt försvar och klimatomställning. I Stockholm pratar man om vilka böcker och filmer som ska räknas som "svenska".

När EU öppnar plånboken och integrerar kultur i framtidens stora politikområden riskerar Sverige att stå kvar med en lista som ingen vet vad man ska göra med.

Slutsats

Kulturkanonen kan möjligen bli en skolbokssida eller en nostalgisk övning i nationell identitet. Men det är EU:s Kulturkompass som kommer avgöra kulturens villkor i praktiken – med pengar, rättigheter och en vision för framtiden.

Och frågan är: vill Sverige vara en del av den utvecklingen – eller stå kvar i 1970-talet?