När demokratin hotas vill Liberalerna stänga elevernas mun
I dag befinner vi oss i ett läge som påminner mer om 1930-talet än vad många vill erkänna. Ultranationalistiska, populistiska och odemokratiska krafter växer i land efter land – inklusive Sverige. I ett sådant politiskt klimat borde skolans demokratiska uppdrag stå högt på dagordningen. Men Liberalerna väljer i stället att slå in på en farlig väg: att avskaffa elevinflytandet och införa bestraffningspedagogik i klassrummen.
Det är ett historiskt svek mot både demokrati och bildning.
Lärdomar från 1930-talet
När världen senast upplevde en liknande demokratisk kris drog Sverige en tydlig slutsats: samhällen byggs starka genom sammanhållning. Efter andra världskriget tog skolkommissionen 1946 därför ett avgörande steg. Man skapade en gemensam skola för alla – från stad till landsbygd, från arbetarbarn till akademikerbarn. Demokratiska värden, delaktighet och jämlikhet blev skolans fundament.
Det var inte en tillfällighet.
Det var ett medvetet val för att mota tillbaka extremism och segregation.
I dag gör Liberalerna motsatsen
I stället för att stärka skolans demokratiska roll vill Liberalernas partiledare Simona Mohamsson avskaffa elevinflytandet helt ur skollag och läroplaner. Elever ska inte längre ha rätt att påverka undervisning, arbetssätt eller lärmiljö.
Samtidigt föreslår man att lärare ska ges långtgående befogenheter att bestraffa elever. Disciplin och straff ska vara det nya honnörsordet.
Detta är en återgång till en auktoritär skolmodell som redan har prövats – och misslyckats.
Inte ens den gamla realskolan, med sina privilegiestyrda elevunderlag, klarade av att disciplinera fram goda resultat. Varför skulle det fungera i dagens utsatta skolor, där behoven är större och mer komplexa?
När politiken segregerar – ska eleverna straffas
Liberalerna spelade en viktig roll när den gemensamma grundskolan infördes. Men sedan dess har partiet övergett sina egna principer. Genom sitt stöd för marknadsskolan har de bidragit till att återinföra ett djupt ojämlikt skolsystem, där barn delas upp efter bakgrund och familjeplånbok.
De skolor som redan kämpar med låga resultat, resursbrist och socioekonomiska pressade områden är de som tagit de största smällarna.
Och nu föreslår Liberalerna att just dessa elever – "förlorarna" i det system man själv skapat – ska disciplineras och korrigeras.
Det är inget annat än ett svek.
I stället för att avveckla marknadsskolan vill man avveckla elevens röst. I stället för att satsa på likvärdighet vill man satsa på straff. I stället för att återupprätta ett demokratiskt samhällsprojekt talar man om ordning, lydnad och tystnad.
Skolan måste åter bli en demokratins byggplats
Vi står nu inför ett vägval. Antingen fortsätter vi på den väg som gör skolan till en marknadsprodukt och eleverna till objekt för disciplin. Eller så gör vi som 1946 års skolkommission: bygger en skola som håller ihop landet.
Det är fullt möjligt att:
- avveckla marknadsskolan
- investera i skolor i utsatta områden
- stärka kontakten med föräldrar och lokalsamhälle
- ta bort betyget F, som cementerar misslyckande
- sätta demokratisk fostran i centrum
Det kräver politisk vilja – inte fler straff.
Demokratin börjar i klassrummet
I en tid när demokratiska värden utmanas måste skolan vara en plats där barn och unga får råd att tänka fritt, pröva idéer och göra sin röst hörd. Elevinflytande är inte vänsterpedagogik. Det är själva kärnan i det demokratiska projektet.
När Liberalerna, som en gång var folkbildningens och skolreformens fanbärare, nu väljer att samverka med ett parti sprunget ur nazistiska miljöer och samtidigt tysta elevernas röst i klassrummet, då befinner vi oss vid en farlig brytpunkt.
Det fria ordet kan inte stärkas genom tvång.
Demokratiska medborgare kan inte fostras genom straff.
Det är dags att ta strid för en sammanhållen skola som stärker både kunskap och demokrati.
Det är den enda historiskt fungerande vägen bort från extremism – och mot ett samhälle som håller ihop.