“När bakvinden blir storm: Liberalerna och uppförsbacken inför valet”
Idag befinner sig Liberalerna i ett politiskt läge som få partier i modern svensk rikspolitik behöver hantera: ett stöd som är nästan ute ur riksdagen, en partiledning med lågt förtroende och en strategi som i bästa fall kan kallas riskfylld — i värsta fall desperat.
En blick tillbaka
Under det senaste året har Liberalerna klamrat sig fast vid en kärnfråga — skolan — som man hoppas ska bli räddningen. Idén att profilera sig kraftigt där är helt förståelig: skolan är en fråga med stort väljartryck, och L har historiskt kunnat slå något högre än detta. Men när stödet samtidigt legat och vibrerat kring 2–3 %, är frågan om ett enda tema räcker för att bryta mönstret.
Förtroendet för partiledaren är en central faktor. När Simona Mohamsson tappade mark i förtroende efter partiets besked om SD-samarbete, blev det ett tydligt tecken på att partiledningen inte sitter stadigt. Detta fenomen förstärker den bild av ett parti i kris.
Varför uppförsbacken är så brant
- Extremt låga stödsiffror – Att ligga kring 2 % innebär att mycket av kampen handlar inte om att växa med några procentenheter, utan om att undvika att ramla ur riksdagen. Det är en helt annan typ av kamp än för partier med normal stödnivå.
- Intern kritik och strategi som inte verkar förankrad – När strategin (snabba skolutspel) beskrivs internt som "popcornutspel" signalerar det att många medlemmar inte känner sig trygga med vägen framåt. Om basen i partiet inte tror på strategin, hur ska väljarna då göra det?
- Tidsbrist – Ju närmare valet vi kommer, desto mer krävs av ett parti: konsekvent kommunikation, framkomlig reformagenda, förtroende hos väljarna. Liberalerna har redan tappat mycket tid och momentum.
- Kommunikationsutmaning och trovärdighet – Att övertyga väljarna att man kan gå från ~2 % till en plats i riksdagen kräver inte bara idéer utan bevis på att man menar allvar och kan leverera. I nuläget finns brister i denna trovärdighet.
- Konservativa/mittenväljarna och konkurrensen där – Liberalerna befinner sig i ett utrymme där andra partier också slåss: de större mitten- och borgerliga partierna, och dessutom väljare som hoppar över till SD eller andra alternativ. Utrymmet för att växa är alltså trångt.
Finns det hopp — och vad skulle krävas?
Ja — men hoppet är smalt. För att Liberalerna ska kunna vända måste ett antal villkor uppfyllas:
- En trovärdig ledarskapssignal: antingen att Mohamsson lyckas vända opinionen eller att partiet gör ett ledarskifte och signalerar nytt tag.
- En genomförande- och kommunikationslinje: inte enbart utspel utan konkreta förslag med bred acceptans och realistisk finansiering + resultat.
- Bredda agendan: skolan kan vara ingången, men för att få väljare måste L visa trovärdighet även i andra frågor — exempelvis ekonomi, arbetsmarknad, trygghet.
- Mobilisering och rekonstruktion av partiet: basen måste känna att partiet är värt att satsa på igen. Om inte medlemmarna och sympatisörerna är på tå blir det svårt.
- Tidigare höjdpunkt: Målet är inte bara att klara spärren utan att återta relevans. Det kräver momentum, vilket saknas i dagsläget.
Slutsats
Liberalerna står inför en uppförsbacke som närmast kan beskrivas som bergsklättring utan syreflaska. Att vända från ~2 % till att bli ett parti med inflytande kräver ett rejält ryck — något som sällan skett utan tydlig ny kurs och tydlig ledarskapssignal. Om inget sådant ryck sker, riskerar L att bli historiskt marginaliserat.
Men politiken är inte deterministisk. Om partiet lyckas skapa ett tydligt "momentum-ögonblick" — kanske ett kraftfullt stöd i skolfrågan som får bred uppmärksamhet, eller ett samlat lyft i andra frågor — då finns ett fönster. Det är litet. Och tick-tacket mot valet fortsätter.
Faktaruta – Källor
- Demoskops väljarbarometer (Demoskop.se)
- "Mohamssons nya mardrömssiffror" – Aftonbladet/Demoskop, 24 oktober 2025
- "Nytt hopp för Liberalerna: 'De har slagit i botten'" – Omni, 19 juni 2025
- "Opinion: Fortsatt osäkert för flera partier inför EU-valet" – Europaportalen, 10 maj 2024