När rättvisan uteblir – men utsattheten består

När brotten mot Dermot Clemenger nu har preskriberats och rättsprocessen är avslutad riktas åter uppmärksamheten mot mannen som undgick åtal. Men i skuggan av rubrikerna finns de kvinnor vars utsatthet utgjorde själva grunden för affärsverksamheten – och som ännu en gång riskerar att försvinna ur berättelsen.

De kvinnor som förekommer i utredningen beskrivs ofta summariskt som "massöser" eller "kvinnor på salong". Mer sällan ges en sammanhållen bild av deras livsvillkor, trots att det är just dessa som förklarar varför Sveriges lagstiftning ser ut som den gör – och varför begrepp som frivillighet blir missvisande i sammanhanget.

Ekonomiskt tvång och begränsade val

Många kvinnor inom den svenska sexhandeln har migrationsbakgrund. Flera lever med skulder, försörjningsansvar för familj i hemlandet och ett starkt beroende av arbetsgivare eller mellanhänder. Språkbarriärer, osäkra anställningar och i vissa fall otrygg rättslig status gör att möjligheten att säga nej ofta är mer teoretisk än verklig.

Att avvisa kunder kan innebära utebliven inkomst, hot om att förlora arbete eller bostad – eller andra repressalier. I det ljuset framstår bilden av sexköp som en jämlik transaktion mellan två fria parter som en förenkling som bortser från makt, ekonomi och sårbarhet.

Lagens utgångspunkt: maktobalans

Den svenska sexköpslagen bygger just på denna analys. Det är köparen som kriminaliseras, inte den som säljer sex. Lagstiftningen utgår från att prostitution i grunden är en fråga om ojämlika villkor, där ansvar och skuld ska läggas på den som utnyttjar situationen.

När ett uppmärksammat fall avslutas utan rättslig prövning – trots erkännanden och omfattande utredningsmaterial – riskerar dock lagens normerande kraft att försvagas i praktiken, även om den formellt består.

Ett dubbelt svek

För de kvinnor som berörs innebär preskriptionen ett dubbelt svek. Först genom att deras utsatthet exploateras, därefter genom att rättssystemet inte förmår leverera upprättelse. Möjligheten till skadestånd, erkännande och långsiktigt stöd minskar drastiskt när rättsprocessen aldrig når domstol.

Signalen till andra utsatta är dyster: även när brott uppdagas, erkänns och utreds kan rättvisan utebli – särskilt när den misstänkte har resurser och möjlighet att hålla sig undan.

Stödet finns – men räcker inte alltid

I Sverige finns kvinnojourer, ideella organisationer och kommunala insatser som erbjuder stöd till personer som vill lämna prostitution. Men stödet är ofta fragmenterat och beroende av lokala resurser. Utan fällande dom saknas dessutom ofta tillgång till ekonomisk ersättning och strukturerad rehabilitering.

Fallet är därför större än en enskild person. Det blottlägger både juridiska svagheter och en samhällsdebatt där fokus lätt hamnar på gärningsmannen – medan de kvinnor som bar konsekvenserna återigen reduceras till bakgrund.

Rättsprocessen är avslutad. Utsattheten är det inte.

Faktaruta: Sexköpslagen och utsatthet i prostitution

• Sexköpslagen infördes 1999 och gör det olagligt att köpa sexuella tjänster i Sverige.
• Den som säljer sex begår inget brott. Lagen utgår från att prostitution är kopplat till ojämlika maktförhållanden.
• Syftet är att minska efterfrågan, skydda utsatta personer och tydliggöra att ansvaret ligger hos köparen.
• Forskning och myndighetsrapporter visar att många personer i prostitution lever under ekonomiskt, socialt eller psykiskt tvång.
• Stöd till personer som vill lämna prostitution ges främst via socialtjänst, kvinnojourer och ideella organisationer, men tillgången varierar kraftigt mellan kommuner.